Sommartider hej hej! Sommartider!

Så här såg det ut i onsdags morse när vi drog upp rullgardinerna:



Efter mycket snö och regn har nu solen bestämt sig för att titta fram igen. Och det ska bli varmare för varje dag. Upp mot 20 grader i slutet av veckan ska det bli. Sooool! Våååååår!

Hade tyvärr inte kameran med mig idag på lekplatsen, men alvin klein var söt i sin blåbärs(?)mössa som en god väninna till mig stickat. Och i sanden bredvid gungställningen växte det tussilago! Sedan såg jag tussilago även på andra ställen. Inte som ett gult hav av tussilago som man kan se i diken i Sverige på våren, men ändock.

Jag har väldigt sällan sett tussilago i Tyskland, mest längs motorvägen, men där kan man ju inte stanna till för att titta på detta underbara vårtecken, som jag på något vis förknippar med barndomen. Att gå längs vatten- och isfyllda diken och hoppa över till andra dikeskanten och plocka mängder tussilagon, som man sedan satte i vattenglas på köksbordet hemma. Och nästa dag måla tussilago på bilden i skolan och sjunga om "lilla tussilago, lilla tusselull:

Lilla Tussilago, lilla Tussilull,
har du målat kjolen din med solens klara gull?

Då du ler emot mig uppå dikeskant
lyser det som våren själv så gult och nytt och grant.

Lilla Tussilago, vill du lära mig
sprida lite solsken, söka likna dig?

Omställningen till sommartid har funkat bra, ur alvin kleins synpunkt alltså. Han har somnat vid samma klockslag som vanligt, fast det egentligen är en timme tidigare än för bara ett par dagar sedan. Och inatt sov han elva timmar i sträck, vilket var ett tag sedan sist. Tänk om det kunde fortsätta så!

Första locken har fallit...

Så var det dags: alvin kleins lugg hade blivit så lång att den hängde ner i ögonen på honom, om vi inte kammade håret åt sidan. Vilket inte såg så fint ut. Alltså fram med hårsaxen och korta av. Inte så lätt som man hade kunnat önska sig. För alvin klein tyckte den vassa saxen var läskig och vred undan huvudet så fort vi försökte. Men pappa V överlistade honom och lyckades klippa honom. Först en lock. Sedan en till. Och en till. Och det gjorde inte alls ont.
Sedan fick alvin klein kamma sig själv, vilket var riktigt roligt.
Vi klippte bara luggen, lockarna bakom öronen och i nacken ser söta ut, de får vara kvar.

Före- och efter-bilder:

barnom-sorg i hemmafruarnas land

Barnomsorg i Tyskland är minst sagt ett sorgligt kapitel. Speciellt för barn under tre år. För dem finns det i princip inga dagisplatser alls (endast 1,3 procent av alla barn under tre år i Tyskland har dagisplats på ett kommunalt dagis!). I staden där vi bor finns det 12 "för-dagisplatser" för barn från två år på ett evangeliskt dagis, och de platserna ges nog enbart till barn som har äldre syskon på samma dagis. Och det innebär ju inte heller heldagsplatser utan oftast handlar det om platser från tidigast kl. 8 till kl. 12, utan lunch. Även för barn från tre år, alltså. Inget för den förälder som vill eller måste jobba. Föräldrer? Jag hade lika gärna kunnat skriva mamma, för mycket i tyska samhället bygger på hemmafruprincipen och det är få pappor som stannar hemma och passar barn.

Nåja. Ett annat alternativ för småttingar här i orten är ett privatdagis. Där tar de hand om barn från sex månaders ålder tills de är 3-4 år och får en "riktig" dagisplats. Men det kostar skjortan, minst sagt, 900 euro i månaden för 30 timmar i veckan. Inte roligt.

Då är ju dagmamma nästan gratis, med "bara" 700 euro. Och den möjligheten har vi nu fått, från och med april/maj. Och plötsligt vet jag inte vad jag vill, längre... Å ena sidan vill jag jobba (deltid), speciellt som vi äntligen får ett äkta dokumentmanagementsystem på jobbet nu. Dessutom är det tråkigt att bara vara hemma, "taket trillar ner på huvudet på mig" som man säger i ett tyskt talesätt. Å andra sidan kan jag i sånt fall inte planera sommaren som jag vill, typ åka hem till Sverige ett längre tag. Hmmm.
Dagmamman verkar trevlig och har bra hand med småbarn. Men hon pratar rätt dålig tyska och jag märkte att hon inte alltid förstod vad jag sade. Så det kan nog lätt bli missförstånd. Och alvin klein skulle lära sig felaktig tyska av henne (vilket kanske inte är så farligt, jag vet inte???).
Det finns många fler argument för och emot dagmamma och för och emot att börja jobba i maj, de tänker jag inte redogöra för här. Jag känner mig i alla fall kluven. Vad ska jag göra?

litet ego med bollkoll

Igår hade vi härligt vårväder här, solsken och utan kall vind (som idag, brrr). Då passade det ju bra att gå till lekplatsen, och det var flera som tyckte det var en bra idè. Det var med andra ord fullt. Och där det är många barn finns det mycket leksaker man kan "låna".

Jag hade tagit med alvin kleins nya hink-och-spade-leksaker. Men det var andra barn som lekte med dom. Själv tyckte alvin klein att det var roligare att stå och lägga upp sand och stenar på rutschkanan. Vilket innebar att varje gång ett barn ville kana ner var jag tvungen att springa fram och ta bort honom därifrån. En kort stund senare stod han där igen. Även om jag bar bort honom flera meter från rutschkanan.

Sedan fick han låna Mias fina röda boll. Det var roligt att kasta ut den ur sandlådan och se den rulla bort. Men mest spännande var ändå på basketbollplanen, där flera större barn sparkade fotboll. alvin klein stod och tittade på bakom staketet i säkert en kvart. När han senare fick syn på en blå boll tio meter längre bort från sandlådan, där jag förgäves försökte få honom intresserad av att sila sand, sprang han iväg.
Han sprang raka vägen till den blåa bollen och tog upp den. Sedan styrde han genast kosan mot grinden till basketbollplanen och klev in där. Släppte bollen och började sparka på den. Mycket målmedvetet!
Jag kan bara tillägga att jag la tillbaka den blå bollen där han hittade den tre-fyra gånger, för han tog den om och om igen och ville leka med den, innan vi gick därifrån.

Dagens bilder: alvin klein har upptäckt ett foto på sig själv i min plånbok.



Jag har förklarat att det är Alvin och samtidigt pekat på honom. Det upprepar han nu gärna. Så stod han och hälsade på och "pussade" sin egen spegelbild häromdagen. Vände sig till mig och frågade "Var är Alvin?" (var?-tecken plus pekade på sig själv). Sedan skrattade han och pekade på sin egen spegelbild. Känner han igen sig själv i spegeln?

Tandtroll och trädgårdstomtar

Idag var alvin klein för första gången hos tandläkaren. Det främsta skälet att vi gick dit, var att alvin klein ramlade och slog framtänderna i måndags. Nu igen. Men den här gången verkade det vara värre och göra mer ont än andra gånger. Vi har inte fått borsta hans tänder upptill sedan dess, inte heller fått titta i munnen. Han har inte ens velat äta äpple, vilket säger en hel del! Han tog ett äpple häromdagen och började tugga bort skalet (han äter numera bara äpple med skalet på), men släppte äpplet rätt snart och ville inte ha mer. I vanliga fall hade han ätit upp åtminstone hälften. Så det är klart att vi var lite oroliga för att det skulle vara något med tänderna.
Men det var det inte. Vilken tur!



I Stockholm har det snöat de senaste dagarna men här har vi 6-7 plusgrader och våren har gjort sitt intåg. I och för sig regnar det hela dagarna, det är som om någon glömt att stänga av kranen där uppe. Men otålig som jag är har jag redan börjat vårstäda i trädgården. I krukor och blomlådan åtminstone. Men det går med snigelfart, fast jag har en hjälpsam liten parvel med mig i trädgården - eller kanske just därför?
alvin klein tycker om att gräva i blomjorden med bara händerna, vattna blommorna och dra upp mossa ur gräsmattan, och även gräs. Helst gräs. Och blomjorden kastar han ner på stenplattorna på uteplatsen. Sedan ska han tvätta händerna i hinken med regnvatten och blöter ner hela sig. Då är det bara att gå in och byta kläder.
Idag tyckte jag att jag skulle vara smart och hälla ut vattnet ur den där hinken så att han inte skulle blöta ner sig. Men alvin klein såg ändå till att avbryta trädgårdsarbetet genom att greppa tag i rosenbuskens stamm. Massa vassa äckliga taggar. Men jag fick ut taggen och han pep inte ens. Var däremot rätt nöjd att få komma in i värmen igen.
Hjälpsam(mare) var alvin klein igår i sin farfars trädgård, ska skicka dit honom lite oftare när det blir torrare väder.

atschi atschi prosit!

En liten tomtegubbe
satt en gång
vid stugan sin uppå en tuva,
han tyckte dagen var så fasligt lång,
han satt och vände på sin luva.
Usch, han frös
och han nös,
atchi, atchi, atchi, prosit!
Usch, han frös
och han nös,
stackars gubben hade snuva.

Men tomtegumman sade: ”Vad står på?”
Du skrämmer både mej och katten,
till doktor Mullvad ska du genast gå,
så vi kan få ro till natten.
Gör dej fin, gubben min,
atchi, atchi, atchi, prosit!
Gör dig fin, gubben min,
och tag på dej söndagshatten.

Och gubben gick till
doktor Mullvad in,
som bodde under björkestubben,
och doktorn laga genast medicin,
som han tog fram ur källarskrubben.
”Hoppsansa, nu blir jag bra!
Atchi, atchi, atchi, prosit!
Hoppsansa nu blir jag bra,
det nös jag på”, sa tomtegubben.


En sån där doktor Mullvad skulle vi kunna behöva nu. Inte nog med att stackars alvin klein, som precis hade blivit bra (trodde jag iallafall) från sin förkylning, blev sjuk igen, utan nu åkte även vi (jag och pappa V) dit. Halsont. Snuva. Hostar. Fryser. Allmänt trött. Jobbigt. Och det för oss alla tre på en gång.
Jag hörde rätt snart att alvin kleins andning lät annorlunda, och gick till barnläkarn (det finns ju inget bvc i Tyskland utan man går till doktorn direkt). Akut bronkit (luftrörskatarr), lät diagnosen, men behandlas tills vidare bara med hostsaft. Och egentligen med näsdroppar, men stackarn får panik bara man kommer i närheten av hans näsa, så vi har inte lyckats ge honom något av det. Förutom det som hamnade i ena ögat, men jag tror inte det hjälpte så mycket där...
Han har ju ingen feber ändå och öronen har han heller inget problem med. Men det är svårt att sova. Och eftersom man inte är så vacker på bild med trötta ögon och förkyld näsa, så blir det inga bilder idag. Go'natt!

Klättring och bus

Nu har vi börjat komma igång med olika aktiviteter igen. Måndagar går vi fortfarande i mån av tid och ork till Svenska Kyrkans barntimme. På tisdagar har vi nu barntimme med sång, lek och pyssel (vilket vi aldrig hann till förra terminen), och eftersom det är i närheten av alvin kleins farföräldrar, så går vi dit och äter lunch om vi inte har något annat inplanerat.

Sedan idag lyder onsdagsprogrammet barngympa, vilket vi ju testade för några veckor sedan. alvin klein var dagen till ära sportigt klädd i Djurgårds-tröja.



Den här gången lekte alvin klein glatt med bollarna och klättrade och kröp på alla stationer som hade byggts upp. Knappt hade han klarat av en station ville han börja om igen.
Att alvin klein tycker det är roligt att klättra märkte jag igår. Jag skulle bara lägga in några handdukar högt uppe i ett skåp och tog fram lilla stegen. När jag klev ner för att hämta några fler handdukar passade alvin klein på att klättra uppför stegens två steg. Iklädd sovpåse. Sedan stod han där på stegen och drog i jackorna som hänger där och tyckte det var jättespännande att se sakerna ur ett annat perspektiv än vanligt. Klättrade ner, klättrade upp igen. Det var bara för mig att se till att han inte trillade ner. Han hade roligt iallafall.

Något annat alvin klein hade mycket roligt åt den här veckan var att äta sand. Vi var på lekplatsen och han provade att stoppa en näve sand i munnen. Det tyckte inte jag var så bra och försökte hindra honom för det. Vilket ju är helt lönlöst och enbart utlöser en motsatt reaktion: "åh det var kul, det ska jag göra igen" - varpå alvin klein tog tre nävar sand på raken och stoppade i mun. Gott...

kramgott

Pappa V är hemma igen, alvin klein har sovit mycket och gott och allting känns positivt igen. Och även om det lät som om allt var pest och pina förra veckan så fanns det naturligtvis ljusglimtar. Även då.

Som när alvin klein kramar om mig och klappar mig tröstande på armen/ryggen. Speciellt i fredags verkade det som om han märkte att mamma kan nog behöva lite uppmuntran, hans kram och klappningar var speciellt intensiva.

Som när jag kom till hans farföräldrar för att hämta honom i fredags. När han såg mig sprang, nej kutade han så snabbt han kunde (och höll i farmors hand) fram till mig, med ett glädjeskratt.

Dessutom kan man inte annat än att glädjas åt hans utveckling. Speciellt den språkliga. Favoritord just nu: öra. Låter mer som "ö-a" eller på tyska "å-h". Först visar han sitt öra, sedan vill han ta på mammas, pappas, farmors etc. öra eller öron. Sedan sitt ena öra igen, och mammas/pappas/farmors öra etc. Han kan hålla på sådär i en evighet. Precis som småbarn gör.