multi-tasking

multi-tasking är ett engelskt uttryck och betyder att man har många bollar i luften - och klarar av det, förhoppningsvis. Efter fyra veckor som tvåbarnsmamma (! - vem hade förresten kunnat tro det?) har jag övat detta emellanåt, speciellt när vi inte haft gäster som man kunnat överlåta en eller annan uppgift (ni har varit toppen, allihopa, tack för hjälpen!).

När det drog ihop sig till lunch idag lade jag några fiskpinnar och zucchiniskivor i stekpannan. I en kastrull kokade potatisen. I vardagsrummet låg bebisen (morten gross) och skrek. Tvååringen (alvin klein) hoppade omkring - kissnödig. Jag schasade iväg honom till badrummet, byxorna kan han ju dra ner själv. Jag vände fiskpinnarna i stekpannan. Sedan tog jag upp bebisen, som slutade gråta. Vände på zucchiniskivorna. Hörde telefonen ringa (på övervåningen, där jag glömt den bärbara telefonen). Hämtade telefonen med bebisen i famnen, men hittade den just som det slutade ringa. Det var samma person som ringde imorse men inte sade något när jag svarade. Grrr. Lovade mig själv att nästa gång ignorerar jag telefonen helt enkelt! Bebisen började skrika igen. Jag ammade bebisen, nära spisen så att jag kunde kontrollera att inget brändes vid. Vände fiskpinnara. Fortsatte amma bebisen och vände zucchiniskivorna igen. Då ropade tvååringen att han är färdig. Han hade gjort både nummer ett och nummer två. Men han måste vänta, för man kan ju amma och torka rumpa samtidigt. Där går gränsen.
Slutligen stängde jag av plattorna, hjälpte tvååringen, tröstade bebisen som börjat skrika igen, dukade bordet, ammade igen, försökte locka tvååringen som hittat en rolig leksak att komma till bordet och äta innan maten blev kall...

Det är JÄTTEROLIGT att vara hemma med två barn. Hahaha!

Längtar tills nästa besök kommer från Sverige - när kommer ni?

Jag snor mig en lugn stund vid datorn och undrar vilket geni det var som uppfann nappen - ja, morten gross har fått napp, och tar emot den villigt (så länge han inte är hungrig)!

Igår hade jag en idé om vad jag skulle skriva om på bloggen, om min första erfarenhet med kaotisk vardag med två småbarn, men jag var för trött och gick och sov istället. Nu har jag glömt bort vad det var jag ville skriva om (läs: förträngt)...

Men medan jag funderar på det kan jag ju nämna att alvin kleins och morten gross mormor och morfar har varit här och att de avlöstes av moster L, som tyvärr också redan har hunnit åka hem igen.
Vi gjorde kanske inte mycket vettigt med våra gäster, men vi hann med ett besök i Rheindalen (Eltville) och ett besök på zooet. Där fick alvin klein rida på en ponny som hette Leica - premiär tack vare moster L.

Det var jättekul att ha er här! Och tack för hjälpen med barnen. Så hade alvin klein alltid någon att leka med och fick extra uppmärksamhet när jag och Pappa V tog hand om morten gross. Och vi själva fick tid till alvin klein när morten gross pysslades om av sina släktingar.
Nu väntar vi på att moster A och hennes pojkvän ska komma hit för några dagar. Äntligen!

Imorgon ska alvin klein till dagmamman igen, tillbaka till vardagen med andra ord. Vi får se vad det innebär för mig...

Vi har nog gett morten gross ett passande smeknamn. Han växer så det knakar! Barnmorskan som kommer påhembesök var tyvärr sjuk idag, så nu får vi vänta tills onsdag med att väga morten gross. Men för en vecka sedan vägde han 800 gr mer än när han föddes, han hade gått upp 460 gr på sex dagar, vilket barnmorskan tyckte var för mycket, han skulle få problem att röra sig, för att skelettet inte skulle kunna bära tyngden. Hon tyckte jag skulle försöka ge honom te mellan amningen för att han inte skulle äta så ofta. Jag tyckte hon var dum. Dessutom gick alvin klein upp i vikt minst lika snabbt som lillebror och började både krypa och resa sig upp på sin sexmånadersdag. Så det så! Pillutta dig, va!