promenad-glad

Igår och idag har alvin klein varit ute på långpromenader. Igår gick vi på en liten väg genom skoge, alvin klein sköt barnvagnen framför sig och tyckte det var jätteroligt. Sitta i barnvagnen är trist. Fast när han började trilla lite för ofta satte jag honom i barnvagnen ändå. Det tyckte han inte om. Och tio minuter senare visade han med tydliga tecken att han ville gå igen: han drog i selen (precis som hemma när han vill komma ur sin matstol) och pekade på skorna. Ja, har man så fina skor på fötterna ska man väl använda dem också. Och jag är ju bara glad om han vill gå själv. Så han fick gå igen. Och först två meter innan mål började han tröttna och satte sig på marken.
Och idag tog han promenad och höll Pappa V eller sin farmor i ena handen och barnvagnen i den andra. När vi vuxna tyckte att det räckte och vände för att gå samma väg tillbaka, märkte alvin klein det så klart och försökte gå åt ett annat håll. "Nej, jag vill inte tillbaka redan!"

I sommar kan vi nog vandra med lillkillen :-)

ord

Nej, den här gången inbillade jag mig ingenting. Lilla familjen var ute och åt (kebab) och när jag gick för att hämta servetter hörde jag alvin klein, som satt i sin barnvagn, ropa "Mamma!". Jag vände mig om och såg att han tittade efter mig. Det var MIG han menade.
Morgonen därpå: alvin klein var som vanligt pigg som en mört och jag och Pappa V trötta och ville helst få sova en stund till. Det var min tur att se efter alvin klein, men vi stannade kvar i sängen en stund. Pappa V vände sig om och drog täcket över huvudet. När alvin klein inte såg sin pappa längre, tittade han efter honom och sa "Pappa". Sedan dess har han upprepat åtminstone "pappa" flera gånger när vi letat efter Pappa V.

"Mamma" har han dock inte upprepat igen så att jag har hört det. Men det är ju klart, varför ska han ropa på mig när han ser mig? Det är ju samma sak som med det tecken jag startade med (för mjölk): det får han ju ändå, så varför göra tecknet för det?
Jag har en plan: ska göra mig "less available" (låter mig inspireras av en knasig roman jag läser på engelska just nu) för att locka språket ur honom. Om det funkar?

när man vet vad man vill...

...är det bra att kunna göra sig förstådd. Det är inte alltid lätt för en ettåring. Men ibland funkar det. Och det är mest babyteckenspråkets förtjänst.
Idag var jag så där otroligt trött och orkeslös, hade inte lust till nånting. Pappa V fick åka och handla själv, bara jag fick stanna hemma och göra ingenting. Enda nackdel: jag måste ta hand om alvin klein. Vilket ioförsig inte är så illa, om han är på gott humör. Men han har varit väldigt krävande de senaste dagarna, vilket är extra jobbigt när man är så trött och har lätt huvudvärk. Han har verkligen en egen vilja.
Nåväl. Pappa V åkte iväg till affärn för att storhandla. Jag skulle byta blöja på alvin klein, men när vi passerade badrummet tecknade han att han ville borsta tänderna. Och om han tycker det är kul, så gör vi väl det en extra gång, då.
Senare ville jag bara ligga och slöa på lekmadrassen i alvin kleins rum, och låta honom leka för sig själv. Men det ville inte han. Han drog mig i håret, klappade mig i ansiktet och borstade mitt hår, visade att jag skulle leka med honom. Sedan ville han tända och släcka taklampan, även det visade han med babytecken.

Han var nog lika uttråkad som jag. Vi gick in i badrummet och där upptäckte han hinkarna han fick i julklapp och som han leker med i badkaret, Sedan tittade han på sin badbalja och på badkaret och gjorde tecknet för att "bada". Och skrattade. Då kan man ju inte säga nej. Dessutom "badade" han i välling imorse, så det passade ju bra. Han badade sedan glatt, plaskade ner hela badrummet och mig, drack badvatten och hade hur roligt som helst. Och avslutade badandet själv genom att dra ur proppen ur badbaljan...

När jag hade klätt på honom igen och vi kom in i hans rum var det mörkt ute och han tyckte väl att det var dags för mat. Men han gjorde inte tecknet för mat, utan drog i min tröja i brösthöjd. Nej, det går inte. Ingen bröstmjölk. Efter lite tårar accepterade han dock att han skulle få äta mat (och gjorde mattecknet) och så var det bra med det.
Nu sitter han och äter en clementinklyfta och grimascherar för det är väl lite surt. Men han vill ha mer ändå.

Helst av allt håller han dock i ett vuxet pekfinger och så går det runt: vardagsrummet, köket, hallen, vardagsrummet, köket, hallen, vardagsrummet, köket, hallen, vardagsrummet, köket, hallen i all evighet.

lustigkurre

Idag var det speciellt två saker som jag tyckte var roliga och som jag vill dela med mig (kanske för att jag är för lat för att skriva om det i min dagbok men ändå inte vill glömma bort det?):
Imorse var alvin klein vaken alldeles för tidigt och Pappa V och jag turades om att fortsätta sova respektive leka med alvin klein. Jag började med att sova och när det var min tur att leka var alvin klein inte bara pigg som en mört utan ville även göra något nytt. Han tog tag i mitt pekfinger och visade vägen. Den förde ut ur hans rum, nerför trappan och in i vardagsrummet. Där lekte vi ett tag med några av hans nya leksaker. Och så hittade han mössan han fick av kompis Levi igår i födelsedagspresent och jag satte på honom den. Mössan åkte förvisso rätt snabbt av, men efter en kort stund ville alvin klein ha på sig mössan igen, och sedan grabbade han tag i mitt pekfinger och förde mig ut ur vardagsrummet till hallen och till ytterdörren. Han ville gå ut! Iförd enbart pyjamas och sovpåse samt mössan. Som tur var är han ännu för kort för att öppna dörren själv... Jag försökte få honom på andra tankar: klä på oss först och äta frukost, typ. alvin klein lyssnade inte på det örat, utan försökte få på sig sina varma tofflor (som han brukar ha när han ligger i barnvagnen) som låg där i hallen. "Jag ska gå ut. NU!"

I vardagsrummet har vi ett vitrinskåp som vi inte vill att han är vid och som han gärna bankar på glaset på (= förbjudet = roligt). Jag satt vid matbordet i vardagsrummet och hade alvin klein i knät, och när han blev för orolig släppte jag ner honom på golvet. Jag fortsatte det jag höll på med men insåg snabbt att alvin klein var märkligt tyst. Vände mig om, där stod alvin klein direkt framför vitrinskåpet, händerna uppe i luften, beredda att banka på glaset - men han tittade på mig, väntade på att jag skulle SE att han tänkte göra något förbjudet, skrattade med busig blick när jag såg på honom, och störtade sig fram till vitrinskåpet med ett förtjust tjut. bank bank

ja må han leva!

alvin klein är inte längre så "klein", idag fyllde han ett helt år! Grattis på dig, lille älsklingsponken! Alla som har erfarenhet av små barn har ju talat om för oss att det första året går så snabbt och att det händer så mycket. Jag instämmer, i alla fall till en viss del. Jo, det händer en massa saker, hela livet förändras på något vis, det finns ju en till liten person i ens liv, som man måste ta hänsyn till. Och visst var det inte så länge sedan vi sa att alvin klein är nu redan tio månader. Vart tog de senaste två månaderna vägen? Inte vet jag. Men när jag tänker på hur det var, då för ganska exakt ett år sedan, tycker jag att det är en hel evighet sedan.

alvin klein ville inte missa för mycket av sin födelsedag och satte väckarklockan på sju (7) i morse. Han hade nog förstått att vi vuxna gärna ville sova lite längre, speciellt som det är Pappa Vs första dag på pappaledigheten (= en månad den här gången). Och det tyckte inte han att vi skulle göra. Och när jag försökte stjäla till mig lite extra sömn på lekmadrassen i alvin kleins rum, drog han undan täcket jag lagt över mitt ansikte och drog mig i håret med ett gapskratt. Ja, sådan är han. Sinne för humor har han också...

Vad alvin klein inte räknade med var kanske all uppståndelse om hans person idag. Efter att ha lekt med kompis Levi och skålat tusen gånger med oss vuxna (han i vatten, vi i öl) var han mycket trött. Och somnade mycket snabbt, innan klockan ens hunnit bli åtta på kvällen.

Idag har han inte bara fyllt sitt första år utan även gått själv och framförallt självständigt, dvs utan att någon har lockat honom till det, mest när vi inte varit i direkt närhet. Som mest räknade jag tio steg, men jag hann inte räkna varje gång.


här leker alvin klein med kompis Levi

till ett kyligt vintrigt Tyskland

Efter fyra underbara, sköna och slöa veckor hemma i kära Svealand flög alvin klein och jag igår tillbaka till Tyskland, där Pappa V väntade på oss (vid bagageutlämningen på flygplatsen, han trotsar alla förbud för att möta oss där! This must be love!) sedan en vecka. Egentligen skulle vi ha flugit tillsammans för en vecka sedan, men jag hade problem med bihålorna och fegade. Bokade hellre en ny biljett och lät den gamla förfalla. Den som vet hur smärtsamt det kan vara att gå in för landning med bihåleinflammation "i bagaget" förstår mig nog...
Tyskland visade sig från sin bästa sida: minus 6 grader, snö och alldeles klar stjärnhimmel. Och idag sken solen, vi tog en långpromenad och jag blev förvånad att solen stod relativt högt fortfarande vid samma tid som den går ner i Sveriges huvudstad... Men jag ska fortsätta att förklara för alla tyskar som undrar att det inte är så hemskt mörkt på vintern i Sverige. Det är bara annorlunda.

alvin klein har varit på åter-upptäcksfärd i hela huset, jag tror nog att han kände igen sig trots så lång tid på annan ort. Imorse tex såg han sin gunghäst, ropade förtjust "häää" och kröp snabbt fram till den och ville gunga. Trappan ville han som alltid klättra uppför och även nerför igen, vilket jag lät honom göra - baklänges och med min hjälp, förståss. Men det var ingen bra idé... för rätt som det var halkade han och slog munnen i kanten på ett trappsteg. alvin klein gallskrek och blödde starkt ur munnen, nen vi fick inte kyla ner såret på läppen. Jag har inte ens fått undersöka tänderna på hela dagen... Usch usch usch. Nånstans läste jag om att man bör gå till tandläkare med litet barn samma dag, men nu är det ju helg. Händer inte sånt här alltid på helger? Ska vi istället gå till läkare på hans ettårsdag (på måndag)? Det känns jobbigt.
Annars är det helt okej att var tillbaka. Planerar redan nästa resa hem igen. :-)

babytecken

Jag har ju tidigare skrivit om mina försök att lära alvin klein teckenspråk. Ett tag trodde jag att det var kört, han tittade intresserat på mina viftande händer men mer än så var det inte. Sedan märkte jag att han nog förstod vad jag tecknade – eller var det enbart det jag sade som han förstod? Medan Mia, som visserligen är ungefär ett halvår äldre än alvin klein, lärde sig minst ett nytt tecken i veckan, brydde sig alvin klein inte om att använda sina händer för att kommunicera med mig, inte.
Fast han pekade ju hela tiden på saker, mest lampor, och sa ”dä” eller liknande. Så jag struntade i vad kursledaren sagt om för många tecken i början och började göra tecknet för ”lampa” så snart han tittade på en lampa, och senare tecknet för att ”tända lampan”. Och se där, nu tecknar han hela tiden. Eller är det bara jag som tyder hans viftande med händerna som det passar mig? Nej, jag tror knappast det. Speciellt inte som han har börjat göra tecknet för tända lampan på morgonen när det fortfarande är mörkt både ute och i sovrummet. I morse visade han för första gången med tecken att lampan var släckt.



Dessutom sätter han då och då handen mot munnen för att bekräfta att han vill ha mat när jag frågar honom. "Telefon" eller "ringa" är hur logiskt som helst: han sätter ena handen mot örat, och det har vi inte ens lärt honom. Han älskar att leka med telefon och prata i den, helt enkelt.


Men det tecken jag gjort längst, det för mjölk, har han inte adapterat riktigt ännu. Han gör iof tecknet ibland, men visar helst på ett helt annat sätt att han vill ammas, nämligen genom att dra i min tröja i brösthöjd.

Måste bara tänka på vad kursledaren sa, att om barnet hittar på ett eget tecken för något, så kan man gärna ta över det istället för det ”egentliga” tecknet. Men hur skulle jag kunna ta över alvin kleins eget tecken för att han vill ammas? Hmmm…

vatten över huvudet

God fortsättning på det nya året!

Vi firade det nya året med att hälla vatten över huvudet på alvin klein. Nä, det var inte vi som gjorde det, utan prästen Tony. I kyrkan alltså. Så nu har alvin klein blivit döpt. Det var kul men lite stressigt, med många gäster som kom både från när' och fjärran.
Det är förståss många som undrar hur vi kunde komma på att ha barndop den 1:a januari, och det kan jag ju förstå. Men det var bara det datumet som passade runt jul o nyår, eftersom jag ville ha dopet i min dopkyrka i en vanlig gudstjänst. Och en massa andra skäl som jag inte tänker redogöra för här. Typ som att den dagen finns det ändå inget roligt att göra och alla är bakfulla och dricker inte så mycket på dopfesten. Och det blev en hel del vin över. Så det verkade ju stämma.
Under gudstjänsten roade sig alvin klein med att titta på alla gästerna och ropa till dem och gosa med morfar som satt i bänken bakom oss. Och när vi skulle stå framme vid altaret och alvin klein egentligen skulle hållas av sin ena fadder, blev han extra mammig och klängde bara på mig. Men han var ju trött också. Sedan ville han ner på golvet. Så han höll i mig i ett finger och gick omkring där i sin fina långa dopklänning, vilket prästen tyckte var roligt. Och klättrade uppför trappan till prediktstolen. Och var stundvis så orolig och gnällig att prästen tog en liten paus i predikan.
Men trots trötthet och gnäll under dopet så var han plötsligt alldeles lugn när Tony tog vatten över huvudet på honom: Ja, plaska vatten! Roligt!

Här är dikten (tackbönen) jag läste och som jag tycker är så otroligt fin, den hade jag kunnat skriva själv, om jag hade kunnat skriva dikter:

Inte trodde jag
hade ingen aning
hur en sekund
kunde etsa sig fast utan varning
att en kärlek så stor skulle födas
och börja existera
att jag aldrig skulle bli den samma
någonsin mera

Älskade lilla vän
så varmt välkommen
med dina ögon och din lilla röst
och du är så otroligt vacker
när du vilar vid mitt bröst
så svårt att förstå
att du kommit för att stanna
att någon som jag fick äran
att bli din mamma
(okänd)

även i egen tysk översättning:
Nie glaubte ich
hatte keine Ahnung
wie sich eine Sekunde
ohne Vorwarnung einprägt
Dass eine Liebe, so gross, geboren werden sollte
und anfangen zu existieren
Dass ich nie mehr die selbe sein sollte
nie mehr

Geliebter kleiner Freund
So heiss willkommen
mit deinen Augen und deiner kleinen Stimme
Und du bist so unglaublich schön
wenn du auf meiner Brust ruhst
So schwer zu verstehen
dass du gekommen bist, um zu bleiben
dass jemand wie ich die Ehre bekommen hat
deine Mamma zu werden
(unbekannt)

inga bilder än från dopet, tyvärr, kommer eventuellt senare.