onsdag 3 augusti 2011

halva tjocka släkten och en hel del bus


terrängträning?


kram brorsan!

Vi (barnen och jag) har tillbringat en vecka i Göteborg - det blev en riktig släktträff: moster L, som lät oss bo hemma hos henne, och barnens gammelmormor, gammelmorfar och gammelmoster. Dessutom bilade mormor och morfar och morbror B ner för att träffa oss. Vilket inte bara var roligt, utan även mycket praktiskt och rentutav nödvändigt, för annars hade jag ju knappast haft en ledig sekund hemma hos gammelmorföräldrarna, där det står så mycket fina saker som morten gross kunde pilla på...

Tack alla som gjorde vårt Göteborgsbesök så trevligt och mysigt! Jag kommer gärna tillbaka, saknar er redan!

Väl hemma igen trodde jag att jag kunde pusta ut - vårt hus är väl ändå barnvänligt. Eller? En händelse fick mig att tänka om. Jag var med alvin klein i badrummet på övervåningen och morten gross knallade omkring för sig själv i hallen utanför badrummet. Så tyckte jag att jag skulle se efter vad han gjorde och fick en smärre chock. För jag såg bara rumpan och benen på honom. Resten av hans lilla men starka kropp hade krypit under trappgrinden, som är en sån där modell av tyg som rullas ihop när man öppnar den, vilket är praktiskt för att det sparar plats, men har vissa andra nackdelar, som jag nu fick erfara.

Där hängde alltså morten gross halvvägs nerför trappan typ, och när jag - skräckslagen (jag trodde att han skulle kana igenom och ramla ner) - försökte dra upp honom igen, skrattade den lilla busungen bara och höll i sig i trappstegskanten. Rackarunge!

Nåväl, jag fick upp honom igen. Fem minuter senare försökte han krypa under grinden igen.


Detta var allt jag såg av morten gross (scen efterställd med hjälp av dockan Bobo, inga levande varelser eller dockan kom till skada),



och så här ser det ut uppifrån. Fast morten gross är större än dockan och nådde ner till nästa trappsteg.

Dumt nog kan man inte montera den sortens trappgrind ända ner i golvet just där uppe utan det är en springa på ca fem centimeter mellan golv och grind. När alvin klein var liten (hahaha!) var jag rädd att han skulle försöka ta sig igenom där, men han gjorde aldrig det, så jag har inte bekymrat mig så mycket om det. Ända tills nu. Suck.

Så det passar just nu väl att vi knappt har hunnit vara hemma denna vecka. Barnens kusin M, som är fem månader äldre än alvin klein, hälsar just på hos barnens farmor och farfar, och alvin klein vill naturligtvis tillbringa nästan varje vaken minut tillsammans med kusinen. De tjuter av glädje när de ses, och de leker och busar med varandra som bästa vänner och hade det inte varit för den lilla åldersskillnadens skull hade man kunnat tro att de är syskon.

Häromdagen klädde båda kusinerna ut sig till lejon respektive tiger och gick så till lekplatsen. Om de skrämde några andra barn? Ja, en pojke som var utklädd till pirat. Berättade alvin klein iallafall för mig.




grrr!

måndag 18 juli 2011

En ettåring

Så har morten gross fyllt ett helt år. Det firade vi bland annat med födelsedagskalas med farmor och farfar och goda vänner med barn i alvin kleins och morten gross ålder.


hur smakar en propeller? morten gross fick ett flygplan av oss, det föll honom tydligen i smaken!


mums, födelsedagstårta! Äntligen en present man får äta



mitt i födelsedagskalaset gömde sig morten gross under soffan - undrar vad han hittade för spännande saker där?


titta, jag går!

lördag 16 juli 2011

365 dagar

365 dagar - så gammal är morten gross nu! Ett år har gått sedan alvin klein blev storebror. Bloggen har naturligtvis handlat mer och mer om lillebror och kanske allt mindre om alvin klein. En naturlig och självklar utveckling, skulle jag nog vilja säga.

Oj vad tiden har gått fort, vad roligt och vad jobbigt det har varit. Syskonkärlek och rivalitet. Mycket att göra och lite sömn. Speciellt den senaste tiden har jag inte fått sova mycket på nätterna när morten gross vaknat och inte velat somna om igen. De första gångerna det hände var en ny tand på väg eller de som hade kommit ut växte så det knakade. Men sedan verkade det mer som om han hade blivit van vid att vakna på natten och vaknade just därför. Klockan halv fyra på natten helst. Därför har jag inte orkat skriva den senaste tiden, jag har varit för trött.

När vi var i Sverige tog morten gross sina första stapplande fem, sex steg utan att hålla i sig. Sedan blev han förkyld och la in en paus i gåförsöken på två veckor. Plötsligt, när vi var på barnkalas med ett par barn som är ett år äldre än morten gross, gick han tio steg. Bara sådär. Sedan pausade han igen ett par dagar. Och plötsligt går han. Stapplar fram med armarna utsträckta åt sidorna. Med världens leende. Eller gapskratt. Härligt.

Han är en liten klättrare, vilket han har bevisat de senaste dagarna: igår var jag i köket och morten gross lekte i vardagsrummet. När jag kollade till honom hade han klättrat upp på storebrors stol (tripp-trapp). Jag bar ner honom därifrån och han klättrade genast upp igen och ställde sig upp på sittbrädan. Suck. Idag var vi i sandlådan på utebadet och han gjorde som de större barnen: klättrade uppför stegen (fem pinnar) upp till rutschkanan och ställde sig och väntade tills jag hjälpte honom att kana ner. Jag stod naturligtvis bakom honom när han klättrade uppför stegen, men han klarade att ta sig upp där helt själv.

Och imorgon fyller han ett år!

torsdag 23 juni 2011

bilder från sommar i Sverige


här var det klippt! När alvin klein såg sin spegelbild i ett skyltfönster frågade han mig: Mamma, har jag ett litet huvud?!


alvin klein är ute och cyklar


syskonkärlek



hallå hallå? morten gross har upptäckt telefon


alvin klein har fått napp! Jag menar fisk!


och visst var den största fisken så häääär stor? Minst!


fiskelycka igen!



liten pirat med svullet öga (han har varit i slagsmål med en mygga...)


sommaräng...


tittut!


alvin klein undersöker kompassen


morten gross klappar händerna åt ett par änder

fredag 17 juni 2011

"vi har kärlek"

Okej, jag har mycket att skriva om den senaste tiden, men börjar med ett citat från alvin klein från igår: jag försökte laga mat åt småkillarna medan alvin klein och lillebror morten gross rullade runt på köksgolvet i en omfamning. Jag frågade alvin klein vad de gör egentligen?
"Vi gör kärlek" svarade han.

Jag hoppades i mitt stilla sinne att det inte skulle vara en "direktöversättning" av "wir machen Liebe" resp. "we make love" - eller, ännu bättre: att han inte skulle börja säga så på tyska, för då skulle nog dagisfröknarna börja undra. Vad vet en treåring om sånt, liksom?

Men gör sa han nog för att jag frågade vad de gjorde. Och senare hette det ingenting annat än "vi har kärlek" - varje gång alvin klein kramade om lillebror (eller mig också för den delen).

Det är äkta syskonkärlek det handlar om.

Vi är nu på långsemester del 2 - hos mormor och morfar i Sverige. Efter en mellanlandning på inte mer än två dagar och tre nätter i Tyskland flög vi hit. Det var klart att det inte skulle bli helt lätt för barnen att byta miljö så snabbt. Så sa alvin klein innan vi åkte att han inte ville flyga till mormor och morfar, utan han ville stanna hemma. Men det glömde han bort så snart vi var på flygplatsen.

Däremot hade morten gross lite större svårigheter med omställningen: den första veckan mötte han nya främmande människor (eller som han inte mindes längre) varje dag och alla ville hälsa på honom. Plötsligt blev han väldigt mammig och jag kunde inte ens gå ett par steg bort från honom utan att han började gnälla. Men den dagen han själv stod i medelpunkt, nämligen när han skulle döpas, verkade han trivas med all uppmärksamhet. Det blev ett fint dop, som hölls av prästen Ellen, maten var god, solen sken och myggorna stack...

Vi har hunnit med en hel del sedan vi kom hit, inte bara döpa morten gross, utan även fira Sveriges nationaldag, segla iväg med båten och komma hem igen, bada, jaga ännu mer mygg, fiska abborre, åka ångbåt, shoppa och träffa vänner. Pappa V var med de första två veckorna men nu måste han jobba igen. Stackarn.

Idag fyller morten gross 11 månader. Och han lär sig nya saker hela tiden. Som att han säger "mamma" väldigt ofta (och ma, mamamm osv), "pappa" eller "bappa", "'mpa" (= lampa) och mycket annat som man kan tolka efter situationen. Han har lärt sig flera tecken (vilket jag ju även lärde alvin klein): "lampa" var det första, nu har han lärt sig att klappa händerna och tecknen för "mer" och "dricka". De två sista använde han häromdagen tillsammans och blev väldigt glad när han fick mer att dricka. Tvåordsmening, hahaha!

Och morten gross har hunnit ta sina första steg utan att hålla i sig! Ena dagen tog han två steg själv ett par gånger, sedan ingenting, och idag: fyra steg! Och nu har han fått sina första riktiga skor. När vi provade dem i skoaffären ville han inte sluta knalla omkring med mig och invigde skorna genast med en liten promenad på stan. Och idag höll han i morbror B's hand och gick nästan 200 meter i sina nya skor!

PS: Bilder kommer!

söndag 29 maj 2011

sol vind och vatten


morten gross vid, nej ovanför poolen


piraten alvin klein



Sol vind och vatten - det har vi njutit av under två veckors tid på en viss spansk ö i Medelhavet. Dit jag personligen aldrig trodde att jag skulle åka. För jag hade många fördomar om denna ö. Som massturism, mycket alkohol och överfriskade turister, tyska som huvudspråk för turister, inga spanjorer, badhanddukspoolsolstolsreserverare klockan sju på morgonen, väsnig underhållning, på tyska, sk "Animation" (upplivning?!) på hotellområdet från morgon till kväll.

Med facit i hand kan jag säga: mina fördomar stämmer i stort sett överens med verkligheten. MEN verkligheten är sällan så enkel, den har många facetter. Det är en ö som har något för de flesta att bjuda på, en vacker natur, god mat, värme, sol, strand. Om man inte ställer för höga krav utan bara vill komma iväg till värmen och havet utan att resa för långt (två timmars flyg från Frankfurt!) så är det okej.

Man ställer inte så höga krav när man har två småbarn och ett stort behov av sol vind och vatten. Man bokar ett familjevänligt hotell med all inclusive och barnklubb för det äldsta barnet. Man bokar inte charterbolagens flyg utan väljer ut flygresan själv, för att slippa gå upp mitt i natten med barnen och flyga klockan 05.20 eller ännu tidigare på morgonen. Man väljer tom lågprisflygbolaget där man inte kan boka sittplats. Och tycker att det är helt okej. Och när man sedan gungar i vågorna i det salta vattnet så har man snabbt överseende med allt det där man egentligen avskyr med det hela, som oväsendet på hotellområdet fram till midnatt, massturismen, och att alltid bli tilltalad på tyska (av tyska turister, av hotell- och butiksanställda etc - jag låtsas inte förstå!).

Och eftersom barnen trivs och man tillslut kan koppla av och känna lugn och ro så känns det bara - härligt.

Och alvin klein går på barnklubben hellre än med oss till stranden, leker indian och pirat, dansar barndisco när det egentligen är läggdags. Och morten gross sover snällt i barnvagnen och när han vaknar gräver han ner sig i den fina sanden som sätter sig överallt. Vågorna är lite läskiga, men den grunda bebispoolen på hotellet är rolig. Plaska vatten! Plask plask!

Snart är det dags för nya äventyr.

lördag 7 maj 2011

nobelpristagarnamn och syskonkärlek

"Henry – ett namn för Nobelpristagare" läste jag just på DN's hemsida. Gäller det även om Henry är andra förnamnet - eller räcker det bara till en nominering?

Henry är morten gross' andranamn, efter sin gammelmorfar som fyllde unga 90 år dagen efter morten gross föddes. Och i början av juni ska det bli oficiellt, med dop. Äntligen. Men å andra sidan så döptes alvin klein först straxt före sin ettårsdag, och tyckte det var roligare att hålla mig i handen och gå omkring vid altaret och klättra uppför trappan till prediktstolen, än att lyssna på vad prästen talade om.

Så jag vet vad vi har att vänta oss den här gången. För morten gross har just upptäckt nöjet med att hålla sin mamma i handen och traska omkring... Så den lilla fördelen jag hoppades vi skulle ha med att döpa honom när han "bara" är tio månader gammal försvann...



Jag har inte skrivit i bloggen på länge. Det beror mest på att jag inte har orkat, för det är något jag gör på kvällen när de små sover. Men nätterna har varit alltför korta och med mycket vak. Ett tag vaknade morten gross klockan 05.20 varje morgon. Man kunde ställa klockan efter honom. Somnade han om så var det ofta i samma ögonblick som alvin klein vaknade - och väckte lillebror igen.

Men värst var det när morten gross var sjuk för tre-fyra veckor sedan - han fick akut bronkit och sov väldigt dåligt, och även när han blev frisk var nattsömnen störd. Kanske jag skämde bort honom lite när han var sjuk, för han fick ofta somna i min famn eller liggandes på mage på mitt bröst. Som när han var nyfödd. Mysigt...

Han är otroligt gosig, och vi får många kramar och blöta pussar av honom. Och han gosar gärna med sin storebror. Imorse busade alvin klein och morten gross med varandra i stora sängen. En syn för ögat och en fröjd för själen. Syskonkärlek!



Och de hade nog speciellt roligt med varandra, för den senaste veckan har de inte kunnat leka med varandra så mycket. Fast alvin klein var hemma från dagis. Han hade nämligen ögoninflammation som ju smittar lätt och därför försökte vi hålla killarna isär. Nen nu är han bra igen, tror jag, och jag tror även att vi andra har klarat oss ifrån det, peppar peppar...