tidigt en lördagsmorgon...

Imorse, när jag hade vaknat till någorlunda och vi fortfarande myste i sängen, tyckte jag att alvin klein var så söt så jag pussade honom flera gånger på kinden.

- Puss puss puss!

Men då stötte alvin klein bort mig med orden:
- Nej äta upp!
- Va, får jag inte äta upp dig? Du som är sååå söt! undrade jag, lätt besviken.
- Ne'ej! Aja baja! (ett av hans favorituttryck)
- Spotta ut!

och så "tog" han det jag hade "ätit" från min mun och "satte tillbaka" det på kinderna.

Se där, började dagen med ett gott skratt!

Ålle Bålle...

Känner du till Ålle Bålle? Det var mormor som presenterade Ålle Bålle för alvin klein när hon och "Bupa" (morfar) var hos oss i november. Och han gapskrattade. Sedan dess vill han höra om Ålle Bålle varje gång han sitter i sin matstol (för det var där han satt när mormor sjöng om Ålle Bålle).

Vem är den där Ålle Bålle nu då? Jo, visan går så här:

Uppe på berget där bor der tre troll
Trollefar, trollemor och lille Ålle Bålle
BÖÖÖÖÖ! sade trollefar. BÖÖÖ! sade trollemor.
Men den lille Ålle Bålle sade bara bö!

Med rörelser och inlevelse, nä, jag ska inte beskriva hur riktigt, det tar udden av det roliga (fråga alvin kleins mormor istället!) ... och aldrig har jag fått alvin klein att gapskratta så som mormor lyckas med när hon sjunger, men jag får sjunga visan ändå.

Ikväll när jag skulle natta alvin klein, började han plötsligt citera visan, på sitt eget vis, om och om igen:
Uppe på bejt - boo det tloll!!
Bööööö! Böööö!
lille ålle bålle - piiip!

Jag lovar att jag inte kunde hålla mig för skratt!

Tidigt igår morse (han vaknade kl 6 på en söndagmorgon och ville inte somna om igen!) höll han mig vaken genom att småprata för sig själv, och plötsligt hörde jag honom citera en del av en ramsa som han aldrig hört av mig men på en av sina CD-skivor:

ingen hemma! bala tåå hunnar
ena voff voff voff
anna viff viff viff

Känner du igen den? Skriv i kommentaren vilken ramsa det är!

hipp hipp hurra!!!

alvin klein och Bobo äter födelsedagsfrukost

Vi har förberett honom noga i en månads tid och idag var den stora dagen kommen: alvin klein fyller två år! Grattis, pyret!

I mellandagarna var jag på stan (läs: Stockholm) med alvin klein och hans morföräldrar och shoppade, när mormor snabbt hoppade ut ur bilen vid en gatukorsning för att gå in i en leksaksaffär. När alvin klein undrade vart mormor tog vägen förklarade jag att hon skulle köpa en födelsedagspresent till honom. Varpå han sken upp och utbrast:
- sjunga! må ha'eva!".

Imorse sjöng jag och Pappa V "ja må han leva" för alvin klein, som satt framför oss i sängen och såg ut som någon som väntat på detta ögonblick länge. Och det hade han ju. När vi hade sjungit klart väntade han inte länge med att uttrycka nästa förväntning:
- Paket!

I ett av paketen han fick av oss var ett föremål han länge har önskat sig och som jag förklarat i min nöd att det är något man kanske får när man fyller två år: en gitarr! För det fick kusinen när han fyllde två i somras, vilket gjorde alvin klein rätt så avis.

Överlycklig över sin gitarr lyssnade han inte på mina ord om att inte skruva på skruvarna på musikhuset. Tio minuter senare kom han gråtandes till mig:
- Gitall tasig!
Då hade en av strängarna lossnat för han hade skruvat för mycket. Det var svårt att förklara för en ledsen tvååring att gitarren inte var trasig och att mamma kan sätta tillbaka strängen (men efter frukosten).

Sedan fick han fler roliga paket, bla hans första brio-järnväg med brandbilar (som går på räls) och ett par brandmän och annat tillbehör. Det paketet kom från familjen i Sverige, tack så mycket! alvin klein har sprungit omkring med brandbilar och brandmän hela dagen och även testat att köra dem på rälsen. Vi (jag!) kommer nog ha mycket roligt med dom! Behöver bara lite mera plats, hmmm...


- Vad är det i paketet? undrar jag
- Tåg! svarar alvin klein, även med hjälp av tecken.

Sedan var det dags för barnkalas: på eftermiddagen kom fyra jämnåriga barn plus ett par medföljande bebisar och medföljande mammor och pappor. Fullt hus med andra ord. Som tur var kom även Pappa V hem från jobbet till kalaset (jag hade ledigt idag). Jag hade snabbt gjort i ordning en tårta av kladdkaka, garnerad med vaniljepudding, vindruvor, kiwi och bananer. Gott!

När gästerna hade gått och vi hade skottat bort lite av nysnön ute och tagit en kort promenad med alvin klein var vi urtrötta. Speciellt jag och Pappa V. Fast alvin klein kunde inte somna så snabbt, vilket kanske inte är konstigt efter en sådan spännande dag.

hej då, mamma! (Gå nu äntligen...)

Så här ser man ut om man snart är två år och har ätit lingon med hela kroppen!
Men vi undrar fortfarande hur han lyckades få dit lingonfläckarna på den vita gardinen nästan två meter snett bakom honom...

Vi är tillbaka i vardagen, jag har jobbat den här veckan och alvin klein fick vara hos sin farmor och farfar eftersom dagmamman fortfarande har semester.

Och att komma till farmor och farfar tyckte tydligen alvin klein bara var roligt. När jag lämnade honom första morgonen stod jag och pratade lite med mina svärföräldrar i hallen. Men redan efter en liten stund började alvin klein att dra i min hand:

- pom mamma! pom! sitta ner! (pom = kom)
Och jag hukade mig ner framför honom. Och fick en stor kram av honom. Mysigt tänkte jag.

Men i nästa ögonblick öppnade han dörren till tamburen och sedan ytterdörren och drog och nästan knuffade ut mig. Hej då mamma! Gå nu äntligen, jag vill leka med farmor och farfar nu!

Så smällde alvin klein igen ytterdörren bakom mig (jag gick ju ut, skrattandes, för att vara med i leken) och när jag kikade in genom brevlådeinkastet såg jag att han stod där och skrattade. Hans farmor öppnade dörren åt mig igen, och alvin klein försökte stänga den lika snabbt igen.

Lilla busungen!

Gott nytt år!

Redan år 2010, oj vad tiden går. Snart är det alvin kleins födelsedag. Häromdagen åkte vi två med bil i stan med alvin kleins mormor och morfar. När mormor snabbt hoppade ut ur bilen för att gå in i en leksaksaffär, förklarade jag för en undrande alvin klein att mormor skulle köpa en födelsedagspresent till honom. För snart fyller han ju två år.
- Sjunga! utbrister alvin klein då glatt.
- ja, det ska vi göra. Vad ska vi sjunga för dig? undrar jag.
- må ha le'a! och "hu'a!"

Han har koll på saker o ting, den grabben. Min största utmaning inför födelsedagen är nu att få tag i en bra barngitarr, för det har jag lovat honom. För när man blir två år kan man få en gitarr, som hans kusin fick.

Idag har vi tänt dopljuset, det är alvin kleins första dopdag. Och passande nog stod dopljuset här hos mormor o morfar och väntade på oss. Men alvin klein får nog öva sig i att blåsa ut ljuset, några dagar har han ju på sig till födelsedagen...