blöta torsdagar

Som mamma till bebis har man alltid fullt upp, iaf i Tyskland, för om man inte "aktiverar" sin bebis och lär den att simma, dansa till musik och fler språk än de som talas hemma innan barnet fyllt året, är man en dålig mamma, och för det finns det t om ett ord på tyska: Rabenmutter. Jag fick en bok av min käreste till födelsedan och den handlar just om Rabenmütter. Rolig att läsa, nu förstår jag de tyska mödrarna något bättre. Och hade jag läst den tidigare, hade jag nog funderat en eller två gånger extra på om jag verkligen måste gå till babysimning med alvin klein, utan kanske bara låta "de andra" tycka att jag är en sån där "korpmorsa" på pin kiv. Bara för att retas.
Men nu hade jag redan anmält oss till en babysimkurs för alvin klein tyckte det var så roligt att bada i somras (hemma i Svedala), trots 17-18 grader i vattnet. Och det är roligt, men jag kan inte låta bli att tycka att det känns lite fånigt när vi mot slutet kör ett slags ringdans (i vattnet) och sjunger om Bävern Butzemann... och det är en trallvänlig melodi som inte går ur huvet - hemskt!

Som ni ser, vi har fullt upp hela veckan om vi vill, man har inte tiiid till massa tråkiga men nödvändiga saker (typ städa, handla mat, tvätta), nej usch. Bara på fredagar har vi inget "program", så imorgon ska vi åka till IKEA. Det gör jag när jag får hemlängtan, det är som ett mini-Sverige. Jag äter oftast köttbullar i resturangen och handlar svensk mat i Sverigebutiken.

onsdagskurs

alvin klein har äran att växa upp tvåspråkigt. Ja, man skulle nästan kunna säga trespråkigt, för vi försöker lära honom lite teckenspråk. Små barn o bebisar kan nämligen lära sig att göra tecken för tex "mjölk" eller "mer" innan de kan säga de orden. Och på så vis kan man underlätta kommunikationen. På onsdagar går vi alltså på en kurs o lär oss massa tecken, som bygger främst på det tyska teckenspråket men är anpassade för att bebisar ska kunna göra dem. Men man skulle kunna tro att det är en kurs i barnsånger för mammor, för vi sjunger hela tiden och gör tecken därtill. Barnsånger på tyska, jag kan inte en enda...

alvin klein har inte börjat göra tecken än, han har väl varit för upptagen med att få tänder, nr 5 och 6 kom förra veckan. Och han gnager på ALLT, förutom på bitringarna vi har köpt till honom för ändamålet: badkarskanten, träkanten på sängen, leksaker, pappas tofflor, sina strumpor osv. Häromdagen hittade han en lök i köksskåpet och var överlycklig, jag fick inte ta bort den när han började pilla bort skalet o stoppa det i mun. Så jag hämtade kameran. Sista bilden är beviset: tillslut lyckades han väl bita i löken, för oj vilka grimascher han gjorde och rev sig i ögonen och försökte få bort smaken från munnen. Bebis som luktar lök, det är nog nytt.

Tisdagsprogrammet som aldrig blir av...

Omigen undrar jag varför det verkar självklart att man bara för att man har en bebis hemma går upp i ottan. Varför ha en barntimme som börjar halv 10? Det innebär att jag måste gå iväg vid okristliga (!) klockan 9 på morgonen. Det är ju inte bara att kliva ur sängen o dra på sig kläderna o gå iväg, nä man måste ju mata lillen, byta blöja, tvätta o klä på honom, leka o busa så att man får honom i barnvagnen etc.
Idag hade jag alltså - liksom de senaste fyra veckorna - tänkt gå iväg på katolska kyrkans barntimme här i orten, men - liksom de senaste fyra veckorna - det blev inte av. Det blir aldrig av...

Publicerar en bild på alvin klein med en liten berättelse till:

Det var förra veckan, jag skulle mata alvin klein och på menyn stod pumpa och oxkött. alvin klein matningsvägrade, dvs han greppade tag i skeden innan jag hann stoppa den i munnen på honom o efter andra gången gav jag upp.
- Så du vill äta själv? Jaha, då ska du få göra det, så får du se hur svårt det är. Och så gav jag honom lite mat i en plastskål och ställde den på bordet framför honom. Han kastade iväg skeden på golvet och "slevade upp" maten med fingrarna och stoppade i munnen. Bebis på 9,5 månader äter själv! Så jag plockade fram kameran i all hast. I början gick det ju bra, men sedan började han kladda med maten och resultatet ser man ju på bilden...
Kan tillägga att han fick bada sedan. Och köket borde rengöras med högtrycksspruta!

Måndagsprogrammet

På måndagmornar har Svenska Kyrkan barntimme, dvs en massa svenska barn som samlas och leker, snor varandras leksaker och (mammorna) sjunger svenska barnvisor. Idag var vi där, trots ösregn och att det började redan klockan tio, vilket är ett stort skäl till att vi bara har hunnit dit en gång tidigare. Varför tror folk att bara för att man har bebis går man upp med tuppen o kan gå ut ur huset halv tio på morgonen???
Men idag hann vi, mycket tack vare att klockan ställdes om till vintertid i helgen. Trevligt att prata lite svenska även om det mest handlar om barnen och ibland lite om tyska och svenska olikheter.
En annan fördel med att gå dit är att det bjuds på lunch (man får ju betala förståss... 6 Euro, dyrt!) o då slipper jag ju laga mat själv. Det är så TRIST!

Alvin tillbringade första tjugo minuterna på barntimmen med att stå och hålla i sig i en gåvagn och titta på de andra barnen. Ett par timmar senare hade han "tinat upp" och busade runt själv och testade akustiken i kyrksalen med att skrika. När jag skulle byta blöja på honom vände han sig om o kröp iväg - det var ju så mycket att upptäcka där! Sedan ville han inte gå därifrån. Ska försöka pallra mig dit lite oftare.

Jaha, nu hör jag alltså till den växande skaran av bloggare. Nej, det låter ju nästan som blottare... fast det är frågan om inte båda har något gemensamt? Blottlägger inte en bloggare mycket av sitt privata liv?

Nåväl, jag har väl bestämt mig för att bloggar inte är endagsflugor utan något rätt kul och varför inte pröva på själv? Vi får väl se hur begeistrad jag kommer vara efter ett tag. Nu ska jag testa att publicera detta, så någon därute kan läsa det.

Äntligen här!

Jaha, då ska man alltså börja blogga själv nu då. "Spontant infall" här på soffan på kvällskvisten efter att ha funderat på den möjligheten i något som verkat som en evighet.
Men jag är nog inte känd för att hoppa på varje fluga (nä, stackars flugor!) utan betraktar det hela ett tag för att avakta om det är en endagsfluga eller en som surrar o surrar hela tiden och som man inte KAN ignorera efter ett tag utan är tvungen att smälla till om man vill sova gott - eller bara känna att man hänger med i modet.

Gott folk, jag ska presentera mig. Nej, det ska jag inte, men jag kan berätta lite om varför jag vill blogga. Vi börjar med titeln på bloggen: "alvin klein" - Alvin är min lille pojke, ca nio månader gammal, och när han var nyfödd tyckte vi att han var så liten att jag gav honom smeknamnet alvin klein (stavas med små bokstäver). och eftersom vi bor i annat land än min sida av hans släkt och man inte hinner uppdatera alla om allt - ja, ni kan ju tänka er... jag hoppas även att jag kan sätta in lite foton på vår lille busunge, så att alla kan se hur han växer. En alltså inte alltför orginell idé till en blogg, jag är medveten om detta.

men just nu har jag mest en stel arm för alvin klein vaknade förut o gallskrek o jag kunde inte lägga honom i sängen ner han hade somnat i min famn för då gallskrek han plötsligt igen. det tog en timme sisådär innan jag kunde lägga honom igen.
det måste vara tänderna det beror på. Det är en bra bortförklaring på mycket i den här åldern :-)