sol vind och vatten

morten gross vid, nej ovanför poolen


piraten alvin klein



Sol vind och vatten - det har vi njutit av under två veckors tid på en viss spansk ö i Medelhavet. Dit jag personligen aldrig trodde att jag skulle åka. För jag hade många fördomar om denna ö. Som massturism, mycket alkohol och överfriskade turister, tyska som huvudspråk för turister, inga spanjorer, badhanddukspoolsolstolsreserverare klockan sju på morgonen, väsnig underhållning, på tyska, sk "Animation" (upplivning?!) på hotellområdet från morgon till kväll.

Med facit i hand kan jag säga: mina fördomar stämmer i stort sett överens med verkligheten. MEN verkligheten är sällan så enkel, den har många facetter. Det är en ö som har något för de flesta att bjuda på, en vacker natur, god mat, värme, sol, strand. Om man inte ställer för höga krav utan bara vill komma iväg till värmen och havet utan att resa för långt (två timmars flyg från Frankfurt!) så är det okej.

Man ställer inte så höga krav när man har två småbarn och ett stort behov av sol vind och vatten. Man bokar ett familjevänligt hotell med all inclusive och barnklubb för det äldsta barnet. Man bokar inte charterbolagens flyg utan väljer ut flygresan själv, för att slippa gå upp mitt i natten med barnen och flyga klockan 05.20 eller ännu tidigare på morgonen. Man väljer tom lågprisflygbolaget där man inte kan boka sittplats. Och tycker att det är helt okej. Och när man sedan gungar i vågorna i det salta vattnet så har man snabbt överseende med allt det där man egentligen avskyr med det hela, som oväsendet på hotellområdet fram till midnatt, massturismen, och att alltid bli tilltalad på tyska (av tyska turister, av hotell- och butiksanställda etc - jag låtsas inte förstå!).

Och eftersom barnen trivs och man tillslut kan koppla av och känna lugn och ro så känns det bara - härligt.

Och alvin klein går på barnklubben hellre än med oss till stranden, leker indian och pirat, dansar barndisco när det egentligen är läggdags. Och morten gross sover snällt i barnvagnen och när han vaknar gräver han ner sig i den fina sanden som sätter sig överallt. Vågorna är lite läskiga, men den grunda bebispoolen på hotellet är rolig. Plaska vatten! Plask plask!

Snart är det dags för nya äventyr.

nobelpristagarnamn och syskonkärlek

"Henry – ett namn för Nobelpristagare" läste jag just på DN's hemsida. Gäller det även om Henry är andra förnamnet - eller räcker det bara till en nominering?

Henry är morten gross' andranamn, efter sin gammelmorfar som fyllde unga 90 år dagen efter morten gross föddes. Och i början av juni ska det bli oficiellt, med dop. Äntligen. Men å andra sidan så döptes alvin klein först straxt före sin ettårsdag, och tyckte det var roligare att hålla mig i handen och gå omkring vid altaret och klättra uppför trappan till prediktstolen, än att lyssna på vad prästen talade om.

Så jag vet vad vi har att vänta oss den här gången. För morten gross har just upptäckt nöjet med att hålla sin mamma i handen och traska omkring... Så den lilla fördelen jag hoppades vi skulle ha med att döpa honom när han "bara" är tio månader gammal försvann...



Jag har inte skrivit i bloggen på länge. Det beror mest på att jag inte har orkat, för det är något jag gör på kvällen när de små sover. Men nätterna har varit alltför korta och med mycket vak. Ett tag vaknade morten gross klockan 05.20 varje morgon. Man kunde ställa klockan efter honom. Somnade han om så var det ofta i samma ögonblick som alvin klein vaknade - och väckte lillebror igen.

Men värst var det när morten gross var sjuk för tre-fyra veckor sedan - han fick akut bronkit och sov väldigt dåligt, och även när han blev frisk var nattsömnen störd. Kanske jag skämde bort honom lite när han var sjuk, för han fick ofta somna i min famn eller liggandes på mage på mitt bröst. Som när han var nyfödd. Mysigt...

Han är otroligt gosig, och vi får många kramar och blöta pussar av honom. Och han gosar gärna med sin storebror. Imorse busade alvin klein och morten gross med varandra i stora sängen. En syn för ögat och en fröjd för själen. Syskonkärlek!



Och de hade nog speciellt roligt med varandra, för den senaste veckan har de inte kunnat leka med varandra så mycket. Fast alvin klein var hemma från dagis. Han hade nämligen ögoninflammation som ju smittar lätt och därför försökte vi hålla killarna isär. Nen nu är han bra igen, tror jag, och jag tror även att vi andra har klarat oss ifrån det, peppar peppar...