...och Tysklands älg har GPS!

Nu avlöjas att Tysklands enda (?) fritt omkringspringande älg har utrustats med GPS!

Källa: hr-online

jag har tre fötter!

Bara så att ni vet!

Det säger alvin klein iallafall att jag har.

Imorse när vi låg och myste i sängen alla tre, räknade vi alvin kleins tår (tio stycken) och så frågade jag hur många fötter han har.
"Tåå" blev svaret, dvs två. Pappa hade också två fötter, enligt alvin klein. Och mamma? Tåå. Nej, tjee! - och så visade han upp tre små fingrar för att göra det tydligt för oss hur många fötter jag har.

Och när den trefotade mamman skulle klä på sig hämtade det lilla barnet ett par strumpor ur mammans låda. Först en strumpa, sedan en till. När mamman hade tagit på sig strumporna, plockade barnet fram en TREDJE strumpa! Då insåg jag att han menade allvar med den tredje foten. Men var den sitter har jag inte upptäckt än...

om tyska älgar och brandbilar

alvin klein pratar i telefon med morfar och "visar" honom lampan...

Tyskar är galna i älgar och reser inte sällan till Sverige för att uppleva en äkta älg i vildmarken på en organiserad sk älgsafari. De köper allt som har med älg att göra (från älgvarningsskyltar till älgskit på burk). Vi må skrattta åt det men då måste vi tänka på att denna skogens konung inte har funnits i Tyskland på många hundra år.

Tills nyligen. En älg av okänt ursprung har nu invandrat till tyskt område österifrån. Den har setts lite då och då och sedan två veckor tillbaka vandrar den i de nordhessiska skogarna. (Hessen = det förbundsland vi bor i).
Och idag kom den lite för nära motorvägen. Och det går ju inte alls för sig. Så tysk polis spärrade av motorvägen för en timme (!), gav älgen en liten sömnspruta och transporterade ungtjuren ut i skogen igen.

Så här ser en tysk älg ut (följ externa länken).

Även alvin klein har lärt känna ett par älgar, fast mer av den tama sorten, på zooet i närheten. Och han lärde sig säga älg snabbt också. Men det kanske mest berodde på att vi köpte pastaälgar på IKEA, vilket han tyckte var väldigt roligt. Så nu går han gärna runt och säger "älj tatta" (älgpasta alltså). Och han har lärt sig säga (efter) en massa nya ord, alltfler tvåstaviga, som dela (de'a), hundbajs (huh-baj - efter att jag varnat honom för det flera gånger), hink och spade (hing-pa). Igår satt han och åt och tittade på en bild framför sig med en mås (måå) och stora stenar (sto' ten, där sto' ten).

Fast "brandbil" har han inte lärt sig säga än, då låter det bara såhär: tu'tuut, eller tu ta tu ta - så eller liknande tutar en brandbil på tyska. Men alvin klein är mycket fascinerad av brandbilar. Dagmamman han har börjat gå till nu (invänjningsfas än så länge) har minst två leksaksbrandbilar, vilket har höjt oddsen för att alvin klein gärna ska gå dit.

I går (söndag) tog jag med alvin klein på en liten utflykt med bilen, vi skulle till frivilliga brandkårens "öppna hus". Men jag ville inte tala om för honom vad vi skulle göra, sa bara att det har något med "tut-tut" att göra. Varpå alvin klein tittade undrande på mig. Efter en stund frågade han "man?" - vilket är dels hans ord för alla främmande människor och nu även för dagmamman (med speciell betoning). Han trodde alltså att vi skulle åka till dagmamman, för hon har ju - just det, brandbilar!

Hos brandkåren fanns det olika brandbilar som alvin klein klättrade in i och provsatt både passagerarsäten och förarsätet, vred på ratten och pillade på knappar och spakar. En brandman som berättade lite för mig om brandkårens verksamhet sa att alvin klein fick trycka på knapparna - bara han inte tryckte på sirenknappen. Jaha, var är den då? undrade jag, haha. Så pillade alvin klein på en spak bredvid sig varpå brandmannen utbrast: Nej inte den där, inte handbromsen! Haha, och jag fick mig ett gott skratt.



I en annan av brandkårens bilar tryckte alvin klein på en liten gul knapp och plötsligt hörde jag ett konstigt ljud av något som snurrade på biltaket och såg ett blått ljus på hallens vägg - aj då, det var visst knappen för blåljuset, jag tryckte snabbt knappen för att släcka. Men två brandmän hade redan sett ljuset... Snabbt ut ur bilen, pinsamt. Men ändå tur att alvin klein inte tryckte på den röda knappen bredvid, för då hade sirenen gått igång...

vårt lilla eko

vårt lilla solsken (mitt i natten..), vår lilla busunge, charmtroll, knasunge... kärt barn har många namn. Det senaste för alvin klein är vårt lilla eko.
För alvin klein har kommit in i en period (? om den nu är övergående) då han upprepar det vi säger, åtminstone sista ordet eller stavelsen som sagts. Som när jag sjunger "Blinka lilla stjärna" för honom, då sjunger han relativt tonsäkert med:
... dääj
... äääj
... yyyn


Att jag ofta säger "du" med dröjande betoning (mer som du'uh) blev jag först medveten om när alvin klein började härma mig. Ordet "mig" tycker han förresten också om, och även "dig", han kan gå omkring och upprepande säga mej! eller dej! med betoning på j-et.

Det är många som undrar om han pratar mest svenska eller tyska. Det kan jag inte svara på, han pratar ju både ock. Ibland föredrar han det ena språket framför det andra, och om nu tyskan föredras oftare så är det inte så märkligt eftersom det är hans omgivningsspråk. Dvs det språk han hör av flest talare.
På semestern i Spanien lärde alvin klein sig säga "popo", vilket betyder rumpa på tyska. Det är ett rätt gulligt ord måste jag erkänna. När jag byter blöja på honom säger jag ofta till honom "upp med rumpan!". På semestern började han då svara "pappa? hoo' popo!", i översättning "vad säger pappa? Hoch den Popo".

Ivkäll spelade vi fotboll med ett litet bord som mål. När Pappa V gjorde mål ropade han "Tor!" och alvin klein "too!", när jag ropade "mål!" ekade alvin klen "måå!"

Då ville han vara rättvis mot oss båda!

semestern i bilder

Det här var vår fina utsikt! Stranden och havet var nära


men man måste ju inte gå sååå långt bort för att bada!


Motorcyklar är mycket spännande, tycker alvin klein


oslagbar kombination: polis + motorcykel - mössan förvandlades snabbt till motorcykelhjälm. Här gör alvin klein tecken för motorcykel.



alvin klein med sin nya vän apan Gibson som kommer från Gibraltar...


...och Gibsons brorsa - fin utsikt, va!


vi var ju nästan i Afrika! Marocko skymtar i högra övre delen av bilden - en bergstopp!


"Pappa tar kort på mig" säger alvin klein med hjälp av tecken.

Costa del sol (del 2)

Pojken och havet: Någon badkruka är alvin klein verkligen inte. När han väl är i vattnet vill han inte upp så snart igen, varken ur badbaljan hemma eller ur poolen på utebadet. Och nu på semestern är det likadant. Här finns det en liten barnbassäng med vatten som går upp till midjan på alvin klein och han tycker det är jätteroligt att vada i vattnet och huka sig ner så att vattnet når upp till hakan. Ösa vatten ur hinkar och med spaden. Ligga på sin bräda (en sk. "body board") och låta sig dras på den genom vattnet av sin mor eller far.

Vi bor precis vid havet, och har en sandstrand nästan för oss själva. Okej, det är väl mer stenar än sand på den stranden, men kanske det är just det som gör att det inte är så många andra badgäster här. Det är härligt att bada i vågorna. Det tycker även alvin klein, helt orädd följer han med oss ut i vattnet och leker i vågorna, simmar med benen och plaskar. Sedan - om man nu får upp honom ur vattnet - letar vi efter fina stenar på stranden. Och så springer han ut i vågorna igen.

En dag badar vi med alvin klein i vågorna som har vuxit sig lite större. Och som det nu är, kommer det plötsligt en våg som är ännu större en de andra och alvin klein får saltvattnet rakt i ansiktet. Det tycker han inte om. Sedan vill han inte bada i de stora stygga vågorna igen. När jag dagen efter badar med honom i lilla barnbassängen igen frågar jag om han vill gå ner till stranden och bada i havet med oss. Men han skakar bestämt på huvudet: "neeej", pekar på vattnet han befinner sig i och säger tydligt och klart var han vill bada: "pool"!
Havet får dock en chans till att slicka sina salta vågor om alvin klein, ett par dagar senare när vågorna har krympt igen. Fast då är det kallt i vattnet och vi badar inte så länge.

Det är något lugnande med vågornas brus mot stranden. Inte bara vattnets rörelse i sig, utan även ljudet av stenar som slungas än hit än dit i vattnet och sanden som sköljs fram och tillbaka med vågorna. Stranden förändras varje dag, där det var mycket sand ena dagen ligger det bara stenbumlingar nästa dag. Än är havet lugnt och stilla och vågorna skvalpar stilla upp på stranden i fullmånens sken. Då är det skönt att simma ut i det svarta havet, omsluten av silverskenet uppifrån. Än är havet brusande vilt och vågorna slår högt upp på stranden och klipporna och man kan knappt föreställa sig att bada däri.
(När vi kom hem igen kunde jag inte sova för det var så TYST! Vart tog bruset av vågorna vägen?)

Barnen som aldrig sover: En sen kväll, när alvin klein sov, passade Pappa V och jag på att smita ut på en promenad längs stranden. Ljuset i fjärran lockade oss och vi styrde kosan ditåt, till närmsta orten. Vi passerade en massa långa fiskespön som några bekväma fiskare ställt ner i sanden och flera grupper med glada spanjorer som grillade fisk och festade på stranden. Några av dem vinkade till oss – var det en inbjudan?
Vi fortsatte dock att gå. När vi kom fram till den lilla badorten, San Luis de Sabinillas, var det fullt med människor på strandpromenaden. De flanerade, åt, tittade på varorna som såldes på stånden - väskor, böcker, smycken och dylika. Det var mycket barn ute trots att klockan var elva, halv tolv på kvällen, allt från bebisar till tonåringar. Vi passerade en lekplats som var full med småbarn och vuxna. Vilken livsstil de har här i södra Spanien!
Det var en mycket varm kväll, en fredag, och jag kan tänka mig att om man håller siesta när det är som varmast på dagen så är även barnen uppe längre på kvällarna, och är det fortfarande varmt i en icke klimatiserad bostad så är det väl det enklaste, att vara ute. Även våra kvällar har blivit senare och senare, ju längre tiden lider. Som senast har alvin klein gått och lagt sig vid halv elva-tiden. Det är ju trots allt semester.

En annan kväll hade Pappa V och jag barnvakt lite tidigare och åkte till samma ort och åt middag. Vi hamnade på en mysig fiskrestaurang där mest spanska gäster satt. Straxt innan vi skulle gå därifrån kom det två stora sällskap som skulle äta. De hade flera småbarn med sig, och klockan var halv tolv på kvällen.

Jag skulle inte heller se något större problem med att låta alvin klein vara
uppe längre på kvällen här i värmen, i det mån han själv orkar vill säga. OM det bara betydde att han sov längre på morgonen, vill säga. Men det gör han inte. Han vaknar med tuppen klockan sju varje morgon, om inte tidigare. Så vi har fått se många fina soluppgångar tjugo över sju... (som tur är behöver vi inte ens gå upp ur sängen för att se soluppgången då vi ser havet direkt från sovrummet).

Det var en underbar semester vi hade, trots myggbett och feber och förkylning och ett barn som väckte oss nästan varje natt. Väl tillbaka i vardagen igen längtar vi tillbaka till värmen därnere, här var det typ 10 grader med regnskurar när alvin klein och jag tog en promenad i skogen, höst med andra ord.

Bilder kommer!

Costa del sol (del 1)

Jo, vi var på semester i två veckor i Andalusien, på den sk spanska solkusten, vilket var helt underbart men kanske inte så avkopplande som vi hade önskat oss. Och efteråt fick vi höra dagens sanning av en väninna: med ett barn under tre år är semestern aldrig stressfri. Jag tror att vi bara hade lite dålig tajming och det fanns vissa skäl varför vi inte fick sova på nätterna.

finns det hjärterum...: För det första så bodde vi i en stor lägenhet med tre sovrum, tre badrum, kök, vardagsrum, stor balkong i en fin lyxig anläggning med pool och barnbassäng. Allt detta låg direkt vid stranden och havet. Vi somnade och vaknade till vågornas brus. Det var härligt.
Vi hade letat efter ett soligt ställe att semestra på där man även kunde anlita barnvakt, men det var inte så lätt att hitta. Lösningen blev att ta med alvin kleins farmor och farfar. Därav den stora lägenheten. Och i den fick alvin klein ett eget rum med eget badrum. Lyx. Han fick dock inte sova i den stora bekväma sängen utan i en liten babyresesäng. Och i den stora bekväma sängen sov jag titt som tätt, när alvin klein inte kunde sova på natten pga av...

tandbesvär: alvin kleins tänder har nästan fördubblats i antalet på en månad, varav de flesta bestämde sig att komma upp dagarna innan och under vår semester. Vilket inte direkt gjorde semestern till någon avkoppling i form av djup och ostörd nattsömn. Och som det nu är så är det mest straxt innan sovdags och under natten som tandväxtvärken kommer. Och det innebar oftast att alvin klein gallskrek och man inte kunde göra speciellt mycket för att lugna honom.
Sista natten på semestern väckte han oss återigen med ett gallskrik, höll på att somna om femtioelva gånger i min famn men började skrika igen varje gång. Efter nåt som kändes som en evighet somnade han tillsist om och bara jag låg vaken. Dagen därpå fick jag se en ny kindtand i hans mun! Då visste jag iallafall varför han hade skrikit så under natten och hållt oss alla (och grannarna) vakna så länge. Det var då tand nummer femton sammanlagt, den sjunde nya tanden sedan en månad. Snälla, ge oss en lååång paus nu innan fler tänder kommer... Vill soooova! - Men vi borde inte klaga, för alvin kleins farmor och farfar tog hand om honom och lät oss sova längre på morgonen lite då och då.

solkusten: solkusten gav skäl för sitt namn, vi hade underbart väder, ibland vind, ibland ingen alls. när vi inte badade (mer om detta en annan gång, okej? den texten ligger på Pappa Vs dator) så åkte vi runt och var kulturella (eller vad man nu ska kalla det): Casares (vit by utan trafik uppe i bergen med härlig utsikt), Marbella (där var vi för två år sedan, mysig gammal stadsdel, härlig fiskresturang, skitigt badvatten), Estepona (närmsta större stad, mysig gammal stadsdel, men vad var det vi sökte i hettan egentligen?), Gibraltar (tillträde enbart med pass, guidad tur med "taxi" upp på The Rock, för att beskåda grotta, försvarstunneln, den underbara och svindlande utsikten över Gibraltar Bay och porten till Atlanten och så aporna förståss) och Tarifa (Europas sydvästligaste udde, helt underbar sandstrand på Atlantensidan med hundratals vind- och kitesurfare - coolt ställe för coolt folk).

maten: fisk, bläckfiskringar, grillad fisk, oliver, lufttorkad skinka, bocherones - dvs fisk (fisk åt vi ofta, nämnde jag det?), albondigas (kryddiga köttbullar) och gott rött vin (rioja). mmmm, spansk mat är gott! Nu lagade vi ju rött mycket själva eftersom vi bodde i lägenhet och det inte fanns någon resturang i vår närhet, men just därför provade vi lite spanska maträtter att laga själva och så gick vi ju ut och åt lite då och då. Och även alvin klein tyckte om den spanska maten; han blev lite väl förtjust i oliver och serranoskinka och krävde mer och mer av det fast vi tyckte det var lite för salt för honom...

Vädret: Ja, det var det inget fel på. Sol, värme, vind. Stranden och havet precis framför oss. Vi åt ute på balkongen morgon som kväll. Stannade inomhus eller i skuggan när solen stod som högst och alla spanjorerna har siesta. En kväll tog Pappa V och jag en lång promenad längs stranden och började med rätt mycket kläder på oss, men när vi kom in i en mer vindskyddad bukt blev det alldeles för varmt och vi svettades fast klockan var halv tolv på kvällen. När vi var på stranden vid Tarifa blåste sanden så hårt på oss att vi tackade vinden för gratis peeling. De fina sandkornen följde med oss länge i kläderna och hårbotten.
Men värmen och vinden förde vissa nackdelar med sig, typ förkylning (i samband med klimatiserade rum) och blåskatarr (ja ja, tjat, man ska alltid byta till torra kläder efter att man har badat och inte springa omkring i blåsten...), men det är smällar man får ta. Men att alvin klein skulle få hög feber i början av sin förkylning tyckte jag var orättvist. Stackars liten.

Kan nog skriva hur mycket som helst. Men återkommer med två punkter jag redan skrev om under semestern (sparade på Pappa Vs dator...) - och bilder!

tillbaka igen

Hej! Ville bara snabbt tala om att vi är tillbaka igen från semestern. Vi var i Spanien, vilket var skönt. Ber om att få återkomma med små anekdoter och lite bilder från semestern en annan dag, för nu blev det så sent igen. Tjohej!