om tyska älgar och brandbilar

alvin klein pratar i telefon med morfar och "visar" honom lampan...

Tyskar är galna i älgar och reser inte sällan till Sverige för att uppleva en äkta älg i vildmarken på en organiserad sk älgsafari. De köper allt som har med älg att göra (från älgvarningsskyltar till älgskit på burk). Vi må skrattta åt det men då måste vi tänka på att denna skogens konung inte har funnits i Tyskland på många hundra år.

Tills nyligen. En älg av okänt ursprung har nu invandrat till tyskt område österifrån. Den har setts lite då och då och sedan två veckor tillbaka vandrar den i de nordhessiska skogarna. (Hessen = det förbundsland vi bor i).
Och idag kom den lite för nära motorvägen. Och det går ju inte alls för sig. Så tysk polis spärrade av motorvägen för en timme (!), gav älgen en liten sömnspruta och transporterade ungtjuren ut i skogen igen.

Så här ser en tysk älg ut (följ externa länken).

Även alvin klein har lärt känna ett par älgar, fast mer av den tama sorten, på zooet i närheten. Och han lärde sig säga älg snabbt också. Men det kanske mest berodde på att vi köpte pastaälgar på IKEA, vilket han tyckte var väldigt roligt. Så nu går han gärna runt och säger "älj tatta" (älgpasta alltså). Och han har lärt sig säga (efter) en massa nya ord, alltfler tvåstaviga, som dela (de'a), hundbajs (huh-baj - efter att jag varnat honom för det flera gånger), hink och spade (hing-pa). Igår satt han och åt och tittade på en bild framför sig med en mås (måå) och stora stenar (sto' ten, där sto' ten).

Fast "brandbil" har han inte lärt sig säga än, då låter det bara såhär: tu'tuut, eller tu ta tu ta - så eller liknande tutar en brandbil på tyska. Men alvin klein är mycket fascinerad av brandbilar. Dagmamman han har börjat gå till nu (invänjningsfas än så länge) har minst två leksaksbrandbilar, vilket har höjt oddsen för att alvin klein gärna ska gå dit.

I går (söndag) tog jag med alvin klein på en liten utflykt med bilen, vi skulle till frivilliga brandkårens "öppna hus". Men jag ville inte tala om för honom vad vi skulle göra, sa bara att det har något med "tut-tut" att göra. Varpå alvin klein tittade undrande på mig. Efter en stund frågade han "man?" - vilket är dels hans ord för alla främmande människor och nu även för dagmamman (med speciell betoning). Han trodde alltså att vi skulle åka till dagmamman, för hon har ju - just det, brandbilar!

Hos brandkåren fanns det olika brandbilar som alvin klein klättrade in i och provsatt både passagerarsäten och förarsätet, vred på ratten och pillade på knappar och spakar. En brandman som berättade lite för mig om brandkårens verksamhet sa att alvin klein fick trycka på knapparna - bara han inte tryckte på sirenknappen. Jaha, var är den då? undrade jag, haha. Så pillade alvin klein på en spak bredvid sig varpå brandmannen utbrast: Nej inte den där, inte handbromsen! Haha, och jag fick mig ett gott skratt.



I en annan av brandkårens bilar tryckte alvin klein på en liten gul knapp och plötsligt hörde jag ett konstigt ljud av något som snurrade på biltaket och såg ett blått ljus på hallens vägg - aj då, det var visst knappen för blåljuset, jag tryckte snabbt knappen för att släcka. Men två brandmän hade redan sett ljuset... Snabbt ut ur bilen, pinsamt. Men ändå tur att alvin klein inte tryckte på den röda knappen bredvid, för då hade sirenen gått igång...