Hemlisar? Inte med mig inte!

När jag var liten avskydde jag när de vuxna pratade ett annat språk (läs: engelska) i min närvaro för att jag inte skulle förstå vad de pratade om. Hemlisar. Saker jag inte fick veta något om. Med tiden, speciellt utomlands, har jag insett att det är praktiskt att kunna prata ett annat språk om man inte vill att alla runtomkring en förstår vad man säger. Och naturligtvis använder vi oss av det även på hemmaplan, så att inte alvin klein ska förstå allt vi säger.

Trodde vi. Fram tills ikväll...

Pappa V frågade mig på engelska "Who shall bring him to bed?" - och innan jag hann reagera på frågan svarade alvin klein själv: han tittade på mig och pekade på sin pappa. Sedan skrattade vi alla tre.

Även morten gross gör framsteg: nu rullar han runt från rygg till sidan och sedan snabbt till magläge. Men - om man ska tro vad barnläkaren på tremånaderskollen sa, så vänder han sig inte frivilligt utan bara "råkar" rulla runt, typ "trillar-liggandes-och-hamnar-på-magen".

För att bara "råka hamna på magen" tycker jag att han gör det alldeles väldigt ofta, ser ut att ta sats och skrattar när han väl ligger på mage. Om och om igen.

morten gross nu ännu större

I tisdags var morten gross på tremånaderskollen, den s.k. U4 (= undersökning nummer 4 av hans utveckling). Då vägdes och mättes han, och jag blev, fast jag bär omkring på honom dagarna i ända och ser att kläderna blir mindre och mindre, onekligen förvånad.

Vikt: 6540 gram. (Det hade vår våg hemma redan antytt.)
Längd: 65 cm!!!

Dvs morten gross har gått upp tre kilo sedan minsta vikten (dagen efter han föddes) och växt hela 12 centimeter. Han har blivit jättestor!

Men, om jag jämför med storebrors viktuppgång och tillväxt vid tre månaders ålder så verkar allt vara normalt igen. För alvin klein hade vid den tidpunkten också växt 12 cm och dessutom gått upp hela 3,8 kg, alltså mer än fördubblat sin vikt!

De har visst bråttom att bli stora...

jättestressigt

Ja, ibland ter sig livet hemma med två små barn som jättestressigt. Speciellt om man inte får sova riktigt på natten (och det är inte bebisen utan den större som väcker mig). Hur som helst måste alvin klein ha lärt sig att saker och ting kan vara jättestressiga. För när han åt sin gröt ikväll sa han plötsligt:

- Men, att äta gröt är jättestressigt!
- Är det stressigt? undrade jag. Varför då?
- Jo, för det droppar så. (Han spillde nämligen mjölk när han åt).
Och så fortsatte han:
- Macka är bättre att äta. Det droppar inte.

Det ska jag komma ihåg. Att mat som kladdar och droppar nog kan stressa det lilla barnet.

Annars utvecklar sig alvin klein till en liten historieberättare. Han berättar ofta för oss saker som "när jag var liten" och vad han gjorde då (som om han inte är liten längre?) eller vad han gjorde när han var mamma, pappa etc.

Imorse såg han att stegen stod i sovrummet och ville naturligtvis klättra upp på den, vilket ju är förbjudet. Då började han berätta för mig att han har köpt en barnstege, som han har köpt i en barnstegsaffär, men barnstegen är av trä och har gått sönder och nu måste han laga den.
Om jag säger att vi ska gå och köpa bröd kanske han berättar att han har varit och köpt bröd redan, och när vi sedan är på väg till affären för att köpa bröd, så protesterar han milt med att han har ju redan köpt bröd, "sa' jag ju!"

Lillebror morten gross berättar också gärna för oss, fast vi förstår inte ännu vad han säger. För ett par dagar sedan började han vända sig från rygg till sidan. Ikväll låg han i sin lekhage (som vi äntligen har fått ner från vinden) och plötsligt hade han vänt sig från rygg till mage! Inte illa, med knappt tre månader!

som fisken

Det är inte alltid alvin klein vill sova middag nuförtiden. Vilket är synd, för när han inte har sovit middag är han oftast väldigt trött och gnällig på eftermiddagen. Och då kan man inte göra något roligt med honom. Som i torsdags (min födelsedag alltså), då åkte morbror B och jag (och morten gross) iväg för att gå på guidad tur genom en gammal borg i närheten. Och alvin klein fick stanna hemma med pappa V, för han var så jättetrött att han inte orkade någonting. Och det var han naturligtvis mycket ledsen för.

Idag skulle vi gå till zooet i närheten. Men först skulle vi sova middag eller åtminstone vila en stund efter lunchen. Och alvin klein ville inte sova utan istället lyssna på musik i sitt rum och vila på sängen. När han något senare hörde mig, kom han ut ur sitt rum och sade:

- Mamma, jag har sovit!
- Jasså, så bra, svarade jag.

Och så lade alvin klein till:
- Men jag blundade inte! Jag sov som fisken! och så skrattade han.

Sedan åkte vi till zooet.

mina vackra blommor:

muuuh!

Dagens roligaste kommentar:
- men mamma, du är ju gräs!
- ?
- Och jag är en ko!

och så började kon (alvin klein) tugga på gräset (min gröna stickade tröja).

Fniss! Det var svårt att hålla sig för skratt!

En som gärna skrattar, eller åtminstone ler mot en, är morten gross. Nyligen låg han och skrek i sin säng (vilket inte händer så ofta) och när jag kom fram till honom slutade han genast gråta och log sitt allra sötaste leende. Ikväll lyckades jag natta honom efter ett par försök genom att sitta och hålla hans lilla hand. Hans ögonlock blev tyngre och tyngre, men han tittade lite då och då på mig som för att försäkra sig om att jag var kvar - och log. Söt!

En som däremot grät straxt innan han somnade ikväll var alvin klein. Han ramlade mot elementet i sitt rum och slog i örat. Det blev alldeles blått och måste ha gjort jätteont. Stackarn.

Mitt lillfinger känns iallafall bättre idag, alltid något!

ägg ägg ägg!

Nu sitter jag här med högerhanden och armen i bandage. Det hände en liten olycka i söndags morse. De flesta olyckor händer i hemmet och den här gången var det jag som lyfte upp handen samtidigt som alvin klein kastade sig ner på sängen jag låg på, varpå lillfingret träffades av honom och böjdes bakåt, åt fel håll.
Idag var jag hos farbror doktorn som ansåg att fingret inte var brutet utan att ledbanden och senorna i finger och armens utsida "bara" har översträckts. Vilket gör f-b-at ont, ända upp till armbågen.

Och tyvärr gör det ont att skriva med. Pekfingervalsen är svårt att ställa sig om till...

ajajaj!

ägg ägg ägg! (minns du? Se mitt tidigare inlägg)

Men i söndags var vi på medeltidsfestival på en gammal borg i strålande brittsommarsolsken. Flertalet av besökarna var klädda i medeltida inspirerade dräkter. Vi såg en teaterpjäs (teaterpremiär för alvin klein!) och lyssnade på livemusik, tittade på alla lustigt klädda människor och hade det allmänt trevligt. Innan vi åkte hem, fick alvin klein åka "medeltida" karusell.



Nu är morbror B här hos oss. Gissa vad alvin klein svarade när jag frågade honom vad vi ska göra när han är här:
- Jag vill busa med honom!

Så, det ska vi göra nu!