jättestressigt

Ja, ibland ter sig livet hemma med två små barn som jättestressigt. Speciellt om man inte får sova riktigt på natten (och det är inte bebisen utan den större som väcker mig). Hur som helst måste alvin klein ha lärt sig att saker och ting kan vara jättestressiga. För när han åt sin gröt ikväll sa han plötsligt:

- Men, att äta gröt är jättestressigt!
- Är det stressigt? undrade jag. Varför då?
- Jo, för det droppar så. (Han spillde nämligen mjölk när han åt).
Och så fortsatte han:
- Macka är bättre att äta. Det droppar inte.

Det ska jag komma ihåg. Att mat som kladdar och droppar nog kan stressa det lilla barnet.

Annars utvecklar sig alvin klein till en liten historieberättare. Han berättar ofta för oss saker som "när jag var liten" och vad han gjorde då (som om han inte är liten längre?) eller vad han gjorde när han var mamma, pappa etc.

Imorse såg han att stegen stod i sovrummet och ville naturligtvis klättra upp på den, vilket ju är förbjudet. Då började han berätta för mig att han har köpt en barnstege, som han har köpt i en barnstegsaffär, men barnstegen är av trä och har gått sönder och nu måste han laga den.
Om jag säger att vi ska gå och köpa bröd kanske han berättar att han har varit och köpt bröd redan, och när vi sedan är på väg till affären för att köpa bröd, så protesterar han milt med att han har ju redan köpt bröd, "sa' jag ju!"

Lillebror morten gross berättar också gärna för oss, fast vi förstår inte ännu vad han säger. För ett par dagar sedan började han vända sig från rygg till sidan. Ikväll låg han i sin lekhage (som vi äntligen har fått ner från vinden) och plötsligt hade han vänt sig från rygg till mage! Inte illa, med knappt tre månader!