ett litet steg...

okej, det första steget tog alvin klein redan för över en månad sedan, sedan blev det paus. Men i förrgår stod han på golvet, utan att hålla i sig, och sträckte sig efter min hand. Sedan gick han en liten bit. Höll bara i mitt finger med ena handen. På kvällen tyckte jag att vi skulle demonstrera det för hans pappa, och alvin klein var med på noterna, gick fram till sin pappa och höll i mitt pekfinger med ena handen. Sedan föll han skrattande i sin fars famn. Mäktigt stolt!

I natt drömde jag att han höll i min ena hand och gick och plötsligt släppte taget och fortsatte att gå, själv. Och knappt hade jag hunnit inse detta och sagt det högt, så gick han fram till grinden och sprang ut på gatan. För nu kunde han ju gå själv! Och gatan hade tydligen verkat så spännande hela tiden men han hade inte kunnat upptäcka den på egen hand hitills.
Ja, så är han, vår alvin klein. Så snart dörren öppnas till hallen tar han sig ut och ska krypa uppför trappan. Öppnar vi ytterdörren får vi skynda oss så att han inte drar ut där. Och balkongen lockar väldigt.
Men det är inte bara alvin klein som blir allt snabbare, utan även vi kommer på knepen att hålla honom borta från de farliga ställena. Tur är väl det!

snö och tö

Det kom ca sju centimeter snö i söndags kväll o natten till måndagen. Men det töade redan under snöfallet och på måndag morgon skyndade jag mig ut med alvin klein så att han skulle få en chans att leka i det vita. I det vita och blöta... Tog på honom vinteroverallen och ett par regnbyxor (som inte höll tätt, grrr).

Men alvin klein verkade trivas som fisken i vattnet!
Sedan gick vi på långpromenad i det underbara vädret, det var milt (upp till 5 plusgrader) och torrt, och ibland tittade solen fram. Luften var frisk och ren, det luktade lite vinter trots tövädret.
När vi kom hem igen, två timmar senare, var snön plaskblöt, dvs förvandlades i vattensörja så snart man tog i den. Men alvin klein tyckte ändå det var roligt att krypa omkring i trädgården (tills det blev blött genom regnbyxor, overall, byxor och strumpbyxor...). Snögubben jag hade gjort innan trillade isär men jag opererade den snabbt med snöresterna (se bilden nedan). Den står faktiskt kvar än, även om den har bantat!


De senaste dagarna har alvin klein annars roat sig med att plocka ur och plocka i lådor, det kan pågå i evigheter. Så nu hittar jag kalsonger i min strumplåda och leksaker i tvättkorgen. Och ibland gömmer han saker under mattan...

ja se det snöar!

Årets första vinterINbrott (se föregående inlägg) är inte en endagsfluga. I fredags kväll kom första snöflingorna nerdalandes även hos oss och under natten kom det lite mer så att vi kunde visa alvin klein hur SNÖ ser ut. Han tittade ut genom fönstret över vita hustak och bilar och såg mycket fundersam ut, satte pekfingret för munnen och sade om och om igen "åh" och pekade på snön och kunde inte få nog av att titta. Senare fick han känna på snön. Spännande. Sedan töade det mesta bort och i förmiddags var allt som vanligt igen (läs: grått).

Men under söndagskvällen började det snöa igen, och denna gång kommer det betydligt mer. Alvin klein, nybadad, fick återigen nöja sig med att beskåda den vita prakten genom fönstret. Men ååååh vad han tyckte det var spännande.

Okej, bilder önskas. Tyvärr inga bilder på alvin klein, men på hans direkta omgivning.
alvin kleins barnvagn - lämnad utomhus när snön kom...
alvin kleins gunga

Och en bildgåta: gissa vad detta är! (skriv din gissning som kommentar, tack)
???

vinterinbrott

Nej, vi har inte haft tjuvar i huset. Det är bara vintern som hälsar på idag, det blåser och hos oss kommer det regnskurar, men högre upp i bergen snöar det och det ska komma hit ner i dalen också. Tyskarna kallar detta fenomen för "vinterinbrott" (Wintereinbruch), fast det borde ju vara ett vinterUTbrott. Vinterinbrott kommer i regel flera gånger under vintern, ja till och med flera gånger under veckan. Under vintern. Fast jag har alltid undrat vad tyskarna anser att det är för en årstid när det inte just har skett ett vinterinbrott??? Samma sak händer under sommaren: ute är det tjugo grader, och så spås varmare väder (måste inte bli sol, men över tjugofem grader) och då talar väderprofeterna om att "sommaren kommer tillbaka"! Jaha, vad hade vi nu då? Vår, höst? Ingen årstid alls?
Ja, det där med årstider är inte lätt. Tyskarna har dessutom en femte årstid att hålla reda på: "Fasching", resp. karneval...

Alvin kommer förhoppningsvis få leka i vit snö i år. För första gången i sitt liv. Igår var vi och badade och han fick doppa huvudet. Nej, han tyckte inte särskilt mycket om det. Men förmodligen mest för att plötsligt inte såg det han tittade på. Han har en mycket stark vilja, som en bekant häromdagen konstaterade. Jajamen! Det skulle jag kunna skriva mycket om.

OJ, nu blåser huset nog bort...

Tillägg: hittade just en länk till en webcam som visar nästan samma utsikt som vi har (ansvarar ej för externa länkar :-) )
http://www.wershoven.de/badsoden/livecam.htm

En massa Alvinissar

Så här skriver Namnstoppen.se om namnet Alvin:

"Alvin är ett mansnamn. Namnet ökar snabbt i popularitet och är på väg att bli ett ganska vanligt namn. Det finns bara några hundra personer i Sverige som heter Alvin men bland de yngsta är namnet bland de 175 vanligaste tilltalsnamnen. Alvin har använts som förnamn i Sverige sedan början av 1500-talet, då stavat Alffwin. Alvin kommer från det forntyska namnet Albion som också kan ha gett upphov till Albin."

På skoj "googlade" jag efter namnet Alvin på svenskspråkiga sidor för att se om jag hittar min egen blogg... På 0,08 sekunder spottar sökmaskinen ut 304.000 sidor på svenska med det namnet. OJ! Men min blogg hittade jag inte på de första 16 sidorna, sedan gav jag upp. Men jag hittade en massa andra bloggar:

"mitt liv som mamma till Alvin" - hm, var inte det MITT tema?

"Livet som mamma till världens finaste Alvin" - där har vi en till, och hallå där, MIN Alvin är den finaste!

Och så en blogg med en HUND som heter Alvin...

Jag anade att jag inte var ensam och minst av allt orginell, med det hade jag inte kunnat tro. Tja, vad hittar man inte på en tråkig novemberkväll hemma när alvin klein somnat redan kvart över sex (!) och hans far kommer hem senare?

Kärt barn har många namn

alvin klein vet hur man gör: när han inte längre vill vara i ens famn ålar han sig ner på golvet genom att sträcka upp armarna över huvudet och göra sig smal och liksom åla sig ner. Därför kallar vi honom nu för Ålvin eller på tyska: Aalvin.

Och det trickset har han börjat använda även när vi ska sätta honom i bilstolen, så att han nästan trillar ner på durken. Det är inte lätt att hålla honom och man funderar både en och två gånger om man nu måste åka iväg med bilen...
Men det kan vara praktiskt när han ska komma ur bilstolen, då hjälper han faktiskt till genom att åla sig. Det märkte jag häromdagen när han hade somnat i bilen, oj vad svårt det var att ta ut honom!

Ett annat tricks han lärde sig igår: att balansera en liten plastbägare på huvudet. Och att försöka greppa den när han ligger ner o bägaren står på hans panna, det tog en liten stund innan han kom på hur det funkade.

matkladd & co

Det finns de som utbrister "Åh så sööt!" så fort de ser en liten bebis. Och det finns med säkerhet personer som fortfarande tycker att bebisen eller lilla barnet är "åh så sött" även när det skriker, när det inte vill äta, när det hellre vill kladda med maten och sprida ut det över hela köket och sig själv, in i minsta hudveck, när det inte vill bli bytt på utan vrider o vänder på sig och gallskriker så att blöja samt innehåll hamnar någon annanstans än i sopkorgen...
Jag hör då rakt inte till den sortens människa. Nej, inte heller med mitt eget barn. Inte alls. Men jag förlåter honom. Den här gången. Och nästa förmodligen också.
För han är ju så söt. Egentligen.
Som när han rullade upp hela toapappersrullen och tuggade i sig lite av pappret...

Kommunikation

alvin klein är förkyld och när man är förkyld händer det att man nyser. Så även alvin klein i morse: han nös och fortsatte sitt "babblande", men nu lät det annorlunda: eh eh eh'de. Och så skrattade han och tittade på mig.
Jag, trött efter en jobbig natt med snuvig bebis, tittade förundrat på honom men snart "föll slanten ner": han hade just härmat mig! Vi har haft det som en skojig lek de senaste veckorna, att när någon av oss nyser säger jag "ah ah ah atchii!" och det tycker alvin klein är mycket roligt.
Andra saker han har härmat det jag har sagt, även om det bara blir enstaviga "ord", är pa (pappa - jo, han tittade efter pappa samtidigt), hä (för gunghästen) och ka (katt).

I söndags gjorde han sitt första tecken (i vilket fall första gången som jag verkligen uppfattade som ett): för att äta. Dumt nog vid fel tillfälle. Fel tillfälle för att jag inte kunde ge honom något just då... Då blev han arg, och det är klart att man inte gör det tecknet så gärna igen. Så nu är jag mer vaksam så att jag inte missar The Sign en gång till. Och jag ser till att ha med mig lite skorpa eller kex till honom när vi är ute och går.