okej, det första steget tog alvin klein redan för över en månad sedan, sedan blev det paus. Men i förrgår stod han på golvet, utan att hålla i sig, och sträckte sig efter min hand. Sedan gick han en liten bit. Höll bara i mitt finger med ena handen. På kvällen tyckte jag att vi skulle demonstrera det för hans pappa, och alvin klein var med på noterna, gick fram till sin pappa och höll i mitt pekfinger med ena handen. Sedan föll han skrattande i sin fars famn. Mäktigt stolt!
I natt drömde jag att han höll i min ena hand och gick och plötsligt släppte taget och fortsatte att gå, själv. Och knappt hade jag hunnit inse detta och sagt det högt, så gick han fram till grinden och sprang ut på gatan. För nu kunde han ju gå själv! Och gatan hade tydligen verkat så spännande hela tiden men han hade inte kunnat upptäcka den på egen hand hitills.
Ja, så är han, vår alvin klein. Så snart dörren öppnas till hallen tar han sig ut och ska krypa uppför trappan. Öppnar vi ytterdörren får vi skynda oss så att han inte drar ut där. Och balkongen lockar väldigt.
Men det är inte bara alvin klein som blir allt snabbare, utan även vi kommer på knepen att hålla honom borta från de farliga ställena. Tur är väl det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Wow! Snart springer han omkring som en liten tok i hela huset! :)
Krama om honom från oss!
(Vissa dagar kommer du förmodligen att längta efter den tid då han låg stilla på den plats där du la honom....) :D
Skicka en kommentar