dockan, svartsjukan och lillebror

I helgen målade alvin klein och jag om den lilla docksängen vi köpte för ett par veckor sedan till hans docka, "Bobo". Först slipade vi, sedan målade vi den vinröd. Fint blev det. Och alvin klein kan nu stolt säga att han har målat den själv.





Har jag berättat om alvin kleins docka? Den kallas mest för Bobo, jag anser att det är en pojke, men Pappa V talar om dockan som en flicka. Men det spelar ju egentligen ingen roll. När jag ammar morten gross, ammar alvin klein sin docka. Och då vill han också ha amningskudde, precis som jag har.
Ibland får Bobo även en ny blöja. Och stjärtsalva... Nu har Bobo fått en egen säng att sova i, och så har han ärvt en tröja av alvin klein och morten gross, stl. 50 (bara lite för stor).

Ja, alvin klein är snäll mot Bobo. Men den här helgen har jag flera gånger tänkt, om bara alvin klein kunde vara lika snäll mot sin lillebror som mot sin docka?! Svartsjukan har poppat upp flera gånger. Som i förrgår, då var alvin klein jättetrött och började protestera och gråta när jag skulle amma morten gross: Nej, du får inte amma honom! Och: Jag vill att du (morten gross) är tillbaka i mammas mage!

I helgen har alvin klein både - oprovocerat - slagit mig (rakt på örat när jag låg på sängen och ammade morten gross - det gjorde ont hela dagen och jag känner fortfarande av det!) och försökt riva lillebror i ansiktet och dragit i hans arm. Och varit allmänt jobbig. Jag hoppas det går över! Snart!

Nu är morten gross redan två månader och två dagar, eller nio veckor och en dag gammal. Idag för 106 år sedan föddes min farmor. Tiden går!
Och morten gross har blivit ÄNNU större, häromdagen vägde jag honom, ca. 6,2 kg! Nu är det stl. 62 som gäller.

Och han har upptäckt sina händer och ligger och suger på dem ofta, och han börjar greppa saker (även om det är mest av en slump att det händer). Och han tycker om att ta tag i mina fingrar och sedan dra upp sig till halvsittande ställning.



Annars tittar morten gross även gärna på sina dansande nallar och skrattar och jollrar.





Ett litet kraftpaket - precis som storebror!

kan själv!

När man blir storebror växer man nästan automatiskt med den nya uppgiften. Sedan morten gross föddes har storebror alvin klein växt två centimeter (nu mäter han 95 cm!), och han har slutat använda blöja på dagen och han gör mer och mer saker själv. Tex så hjälper han oss med morten gross, hämtar saker, tröstar lillebror, ger honom leksaker etc. Och så vill han visa att han kan själv: Nu vill han tvätta sig själv på morgonen, nu vill han klä på sig själv, nu vill han borsta tänderna själv...

Ja, det där sista föder naturligtvis en viss konflikt mellan självständig 2,5-åring och mamma/pappa som vill att tänderna borstas ordentligt. Och det är inte alltid vi är glada över att han tycker att han "kan själv". Som nyligen då jag hämtade honom hos dagmamman, med morten gross i barnvagnen. När vi skulle gå hem tog alvin klein tag i barnvagnens handtag, puttade undan mig och skrek "nej, JAAAG!!!". Och hade jag inte då och då ignorerat hans egna starka vilja hade barnvagnen rullat ut på vägen flera gånger om, för det var inte så lätt att styra den för alvin klein. Jag försökte övertyga honom att vi tar barnvagnen tillsammans, men så snart jag kom i närheten av handtaget skrek han "nej, JAAAG!!!" Och eftersom jag inte släppte hade jag en vilt skrikande unge hängande på barnvagnen.

Men att vara stor innebär också att man får använda glas och porslin istället för trista fula plasttallrikar och -muggar vid bordet. Men det är klart, när alvin klein börjar leka med tallriken eller glaset förklarar vi för honom vad som kan hända om tallriken eller glaset åker ner i golvet och att vi - om han inte genast slutar leka med dem, byter tillbaka till plast igen.

Och som vuxen får man räkna med att få "smaka på sin egen medicin" när man har ett litet barn: i helgen råkade Pappa V tappa smörbyttan av glas i golvet. Den sprack i hundratals små bitar och alvin klein, som var med sin pappa i köket när det hände, tittade på glasbitarna på golvet och sade till sin pappa:
- Men jag vill inte att det händer igen! Annars får du bara ha en av plast!

neuer Schwede!*

Idag blev morten gross officiellt presenterad som ny svensk medborgare: Pappa V och jag åkte till honorarkonsulatet i vår närhet för att registrera honom. Det vill säga vi lämnade in de dokument som krävdes och som nu skickas vidare till skatteverket.

Av någon anledning måste både föräldrarna och bebisen numera komma till konsulatet högst personligen för att lämna ifrån sig dokumenten. Det är jag säker på att vi inte behövde göra när alvin klein föddes. Och Pappa V var tvungen att ta en dag ledigt för ett par minuter byråkratis skull. Men den lilla utflykten till ett par kvadratmeter "svensk mark" belönades med en fantastisk utsikt från 21:a våningen.

Och när jag ändå var där passade jag på att rösta - så nu behöver jag inte bry mig om allt tråkigt valsnack i medierna längre. Jag kan inte längre ändra mitt val. Skönt det!

Efteråt gick jag och visade upp morten gross för mina kollegor, som tyckte han var SÖÖÖT! (Vad annars? Han blir ju allt sötare för varje dag, äter och växer gör han och ler och skrattar allt mer.)

Så, nu har jag klarat av tre viktiga saker på en dag!

Och nu är vi färdiga med en annan viktig sak: att måla om en gammal byrålåda som en granne på gatan hade ställt ut till grovsoporna. Den blev hur fin som helst. Och alvin klein har målat baksidan alldeles själv (vi fick inte måla där, bara han) och även på insidan.



* Jmfr med uttrycket "alter Schwede!" som tyskarna uttrycker (positiv) förvåning med