Costa del sol (del 1)

Jo, vi var på semester i två veckor i Andalusien, på den sk spanska solkusten, vilket var helt underbart men kanske inte så avkopplande som vi hade önskat oss. Och efteråt fick vi höra dagens sanning av en väninna: med ett barn under tre år är semestern aldrig stressfri. Jag tror att vi bara hade lite dålig tajming och det fanns vissa skäl varför vi inte fick sova på nätterna.

finns det hjärterum...: För det första så bodde vi i en stor lägenhet med tre sovrum, tre badrum, kök, vardagsrum, stor balkong i en fin lyxig anläggning med pool och barnbassäng. Allt detta låg direkt vid stranden och havet. Vi somnade och vaknade till vågornas brus. Det var härligt.
Vi hade letat efter ett soligt ställe att semestra på där man även kunde anlita barnvakt, men det var inte så lätt att hitta. Lösningen blev att ta med alvin kleins farmor och farfar. Därav den stora lägenheten. Och i den fick alvin klein ett eget rum med eget badrum. Lyx. Han fick dock inte sova i den stora bekväma sängen utan i en liten babyresesäng. Och i den stora bekväma sängen sov jag titt som tätt, när alvin klein inte kunde sova på natten pga av...

tandbesvär: alvin kleins tänder har nästan fördubblats i antalet på en månad, varav de flesta bestämde sig att komma upp dagarna innan och under vår semester. Vilket inte direkt gjorde semestern till någon avkoppling i form av djup och ostörd nattsömn. Och som det nu är så är det mest straxt innan sovdags och under natten som tandväxtvärken kommer. Och det innebar oftast att alvin klein gallskrek och man inte kunde göra speciellt mycket för att lugna honom.
Sista natten på semestern väckte han oss återigen med ett gallskrik, höll på att somna om femtioelva gånger i min famn men började skrika igen varje gång. Efter nåt som kändes som en evighet somnade han tillsist om och bara jag låg vaken. Dagen därpå fick jag se en ny kindtand i hans mun! Då visste jag iallafall varför han hade skrikit så under natten och hållt oss alla (och grannarna) vakna så länge. Det var då tand nummer femton sammanlagt, den sjunde nya tanden sedan en månad. Snälla, ge oss en lååång paus nu innan fler tänder kommer... Vill soooova! - Men vi borde inte klaga, för alvin kleins farmor och farfar tog hand om honom och lät oss sova längre på morgonen lite då och då.

solkusten: solkusten gav skäl för sitt namn, vi hade underbart väder, ibland vind, ibland ingen alls. när vi inte badade (mer om detta en annan gång, okej? den texten ligger på Pappa Vs dator) så åkte vi runt och var kulturella (eller vad man nu ska kalla det): Casares (vit by utan trafik uppe i bergen med härlig utsikt), Marbella (där var vi för två år sedan, mysig gammal stadsdel, härlig fiskresturang, skitigt badvatten), Estepona (närmsta större stad, mysig gammal stadsdel, men vad var det vi sökte i hettan egentligen?), Gibraltar (tillträde enbart med pass, guidad tur med "taxi" upp på The Rock, för att beskåda grotta, försvarstunneln, den underbara och svindlande utsikten över Gibraltar Bay och porten till Atlanten och så aporna förståss) och Tarifa (Europas sydvästligaste udde, helt underbar sandstrand på Atlantensidan med hundratals vind- och kitesurfare - coolt ställe för coolt folk).

maten: fisk, bläckfiskringar, grillad fisk, oliver, lufttorkad skinka, bocherones - dvs fisk (fisk åt vi ofta, nämnde jag det?), albondigas (kryddiga köttbullar) och gott rött vin (rioja). mmmm, spansk mat är gott! Nu lagade vi ju rött mycket själva eftersom vi bodde i lägenhet och det inte fanns någon resturang i vår närhet, men just därför provade vi lite spanska maträtter att laga själva och så gick vi ju ut och åt lite då och då. Och även alvin klein tyckte om den spanska maten; han blev lite väl förtjust i oliver och serranoskinka och krävde mer och mer av det fast vi tyckte det var lite för salt för honom...

Vädret: Ja, det var det inget fel på. Sol, värme, vind. Stranden och havet precis framför oss. Vi åt ute på balkongen morgon som kväll. Stannade inomhus eller i skuggan när solen stod som högst och alla spanjorerna har siesta. En kväll tog Pappa V och jag en lång promenad längs stranden och började med rätt mycket kläder på oss, men när vi kom in i en mer vindskyddad bukt blev det alldeles för varmt och vi svettades fast klockan var halv tolv på kvällen. När vi var på stranden vid Tarifa blåste sanden så hårt på oss att vi tackade vinden för gratis peeling. De fina sandkornen följde med oss länge i kläderna och hårbotten.
Men värmen och vinden förde vissa nackdelar med sig, typ förkylning (i samband med klimatiserade rum) och blåskatarr (ja ja, tjat, man ska alltid byta till torra kläder efter att man har badat och inte springa omkring i blåsten...), men det är smällar man får ta. Men att alvin klein skulle få hög feber i början av sin förkylning tyckte jag var orättvist. Stackars liten.

Kan nog skriva hur mycket som helst. Men återkommer med två punkter jag redan skrev om under semestern (sparade på Pappa Vs dator...) - och bilder!