när man vet vad man vill...

...är det bra att kunna göra sig förstådd. Det är inte alltid lätt för en ettåring. Men ibland funkar det. Och det är mest babyteckenspråkets förtjänst.
Idag var jag så där otroligt trött och orkeslös, hade inte lust till nånting. Pappa V fick åka och handla själv, bara jag fick stanna hemma och göra ingenting. Enda nackdel: jag måste ta hand om alvin klein. Vilket ioförsig inte är så illa, om han är på gott humör. Men han har varit väldigt krävande de senaste dagarna, vilket är extra jobbigt när man är så trött och har lätt huvudvärk. Han har verkligen en egen vilja.
Nåväl. Pappa V åkte iväg till affärn för att storhandla. Jag skulle byta blöja på alvin klein, men när vi passerade badrummet tecknade han att han ville borsta tänderna. Och om han tycker det är kul, så gör vi väl det en extra gång, då.
Senare ville jag bara ligga och slöa på lekmadrassen i alvin kleins rum, och låta honom leka för sig själv. Men det ville inte han. Han drog mig i håret, klappade mig i ansiktet och borstade mitt hår, visade att jag skulle leka med honom. Sedan ville han tända och släcka taklampan, även det visade han med babytecken.

Han var nog lika uttråkad som jag. Vi gick in i badrummet och där upptäckte han hinkarna han fick i julklapp och som han leker med i badkaret, Sedan tittade han på sin badbalja och på badkaret och gjorde tecknet för att "bada". Och skrattade. Då kan man ju inte säga nej. Dessutom "badade" han i välling imorse, så det passade ju bra. Han badade sedan glatt, plaskade ner hela badrummet och mig, drack badvatten och hade hur roligt som helst. Och avslutade badandet själv genom att dra ur proppen ur badbaljan...

När jag hade klätt på honom igen och vi kom in i hans rum var det mörkt ute och han tyckte väl att det var dags för mat. Men han gjorde inte tecknet för mat, utan drog i min tröja i brösthöjd. Nej, det går inte. Ingen bröstmjölk. Efter lite tårar accepterade han dock att han skulle få äta mat (och gjorde mattecknet) och så var det bra med det.
Nu sitter han och äter en clementinklyfta och grimascherar för det är väl lite surt. Men han vill ha mer ändå.

Helst av allt håller han dock i ett vuxet pekfinger och så går det runt: vardagsrummet, köket, hallen, vardagsrummet, köket, hallen, vardagsrummet, köket, hallen, vardagsrummet, köket, hallen i all evighet.