söndag 25 januari 2009

ord

Nej, den här gången inbillade jag mig ingenting. Lilla familjen var ute och åt (kebab) och när jag gick för att hämta servetter hörde jag alvin klein, som satt i sin barnvagn, ropa "Mamma!". Jag vände mig om och såg att han tittade efter mig. Det var MIG han menade.
Morgonen därpå: alvin klein var som vanligt pigg som en mört och jag och Pappa V trötta och ville helst få sova en stund till. Det var min tur att se efter alvin klein, men vi stannade kvar i sängen en stund. Pappa V vände sig om och drog täcket över huvudet. När alvin klein inte såg sin pappa längre, tittade han efter honom och sa "Pappa". Sedan dess har han upprepat åtminstone "pappa" flera gånger när vi letat efter Pappa V.

"Mamma" har han dock inte upprepat igen så att jag har hört det. Men det är ju klart, varför ska han ropa på mig när han ser mig? Det är ju samma sak som med det tecken jag startade med (för mjölk): det får han ju ändå, så varför göra tecknet för det?
Jag har en plan: ska göra mig "less available" (låter mig inspireras av en knasig roman jag läser på engelska just nu) för att locka språket ur honom. Om det funkar?

2 kommentarer:

Erika sa...

Vad spännande!!! Tänk sen när han och Elias sitter och filosoferar tillsammans. Härom dagen sa Elias till mig: Hej på dig du gamla skrattrumpa. Vad han nu menade med det. Hahaha.

Anonym sa...

hihi, lustig liten kille du har, Erika! Jo, de kommer nog filosofera ihop, det blir kul.
/Åsa