ja må han leva!

alvin klein är inte längre så "klein", idag fyllde han ett helt år! Grattis på dig, lille älsklingsponken! Alla som har erfarenhet av små barn har ju talat om för oss att det första året går så snabbt och att det händer så mycket. Jag instämmer, i alla fall till en viss del. Jo, det händer en massa saker, hela livet förändras på något vis, det finns ju en till liten person i ens liv, som man måste ta hänsyn till. Och visst var det inte så länge sedan vi sa att alvin klein är nu redan tio månader. Vart tog de senaste två månaderna vägen? Inte vet jag. Men när jag tänker på hur det var, då för ganska exakt ett år sedan, tycker jag att det är en hel evighet sedan.

alvin klein ville inte missa för mycket av sin födelsedag och satte väckarklockan på sju (7) i morse. Han hade nog förstått att vi vuxna gärna ville sova lite längre, speciellt som det är Pappa Vs första dag på pappaledigheten (= en månad den här gången). Och det tyckte inte han att vi skulle göra. Och när jag försökte stjäla till mig lite extra sömn på lekmadrassen i alvin kleins rum, drog han undan täcket jag lagt över mitt ansikte och drog mig i håret med ett gapskratt. Ja, sådan är han. Sinne för humor har han också...

Vad alvin klein inte räknade med var kanske all uppståndelse om hans person idag. Efter att ha lekt med kompis Levi och skålat tusen gånger med oss vuxna (han i vatten, vi i öl) var han mycket trött. Och somnade mycket snabbt, innan klockan ens hunnit bli åtta på kvällen.

Idag har han inte bara fyllt sitt första år utan även gått själv och framförallt självständigt, dvs utan att någon har lockat honom till det, mest när vi inte varit i direkt närhet. Som mest räknade jag tio steg, men jag hann inte räkna varje gång.


här leker alvin klein med kompis Levi