Nu har vi fått en plats - alvin klein ska börja på dagis i februari. Han blev glad när jag berättade men jag tror nog att han kommer att sakna sin dagmamma och barnen där. Att han inte kommer att gå dit något mer har han nog inte förstått än. Nåja, vi får väl se.

Dagisplatsen blir naturligtvis en omställning - för mig! Eftersom han bara har en plats fram till kl. halv ett utan lunch innebär det att jag på något vis måste fixa lunch till honom VARJE dag! Hjälp!

Men på onsdagar har jag en kurs med morten gross (se nedan) fram till klockan ett, så då ska vår granne hämta alvin klein, eftersom grannflickan också ska börja på samma dagis med samma tider. Det är lite praktiskt tycker jag.

Min onsdagskurs vill jag ju inte släppa taget om så lätt. Då träffar jag andra mammor och deras bebisar som alla är ungefär lika gamla som morten gross. Vi är i ett varmt rum (27°C) och bebisarna är nakna. Låter det skumt? Näe, helt naturligt. Bebisarna lär sig att röra på sig bättre när inga kläder är i vägen. Och det är spännande att titta på andra bebisar (för bebisen alltså). Vi mammor får veta hur vi kan bära omkring på våra bebisar på olika sätt och så får vi massor med tips hur man kan göra spännande leksaker till de små.

Det var på den kursen som morten gross började vända på sig (från rygg till mage, senare även åt andra hållet) för första gången. Det var där han började lyfta rumpan upp i vädret, trycka på med fötterna och "ploga" med huvudet.

"Plogen" körde han med häromdagen igen. Då hade jag lagt honom på mage på madrassen som ligger bredvid alvin kleins säng. Jag vände mig om för att plocka fram ett par byxor som jag skulle sätta på morten gross. Plötsligt hörde jag honom gråta, men gråten lät så... hmmm, långt bort?

Då hade morten gross kört "plogen" och hamnat med huvudet under alvin kleins säng och låg inklämd mellan sängen och madrassen! Det var inte lätt att få ut honom därifrån, det kan du tro!

Dockan Bobo får visa hur morten gross låg:


aj då!

Han klarade sig dock med en liten skråma på huvudet. Jag fick en adrenalinchock och darrade fortfarande minst tio minuter senare. Han lugnade ner sig snabbare än jag, men jag har inte sett honom göra plogen igen sedan dess, så han kanske lärde sig något av det hela...

de pratar ju svenska!

alvin klein rider barbacka!


Upp med rumpan - morten gross kämpar för att komma framåt!

Förra helgen var vi i Göteborg för att äntligen hälsa på min älskade mormor och morfar. Det var morten gross första flygtur och det gick bra. Vi bodde hos Moster L som överlät oss sin lägenhet och organiserade ALLT: upphämtning på flygplatsen med bil (grannen ställde upp en fredagkväll - såna grannar behöver man!), bilstolar till båda barnen, barnvagn, låna grannens bil hela helgen, övernattningslägenhet till sig själv (för vi tog upp hela hennes tvåa) och mycket mer. Dessutom såg hon till att vi gjorde lite roliga saker för alvin kleins skull, som att rida på Moster L's häst och gå till lek- och buslandet.

Det var ett kort besök, men vi utnyttjade tiden väl och hann vara hos min mormor och morfar i två dagar och träffade även min moster där. Det var helt UNDERBART!!! TACK till alla inblandade, speciellt till Moster L som gjorde det möjligt överhuvudtaget!

På flygplatsen på väg tillbaka till Tyskland efter vårt korta besök i Sverige satt vi och åt smörgåsar i en kafeteria. Då vände sig alvin klein om och tittade på de två män som satt vid bordet bakom honom. Efter en liten stund vände han sig tillbaka till mig och utbrast glatt:
- Mamma, de pratar också svenska!!!

Då hade vi ändå varit i Sverige i nästan tre dygn och inte hört något annat än svenska. Jag började skratta så tårarna sprutade och kunde inte svara alvin klein, för jag hade dessutom munnen full med mat. Efter en stund undrade han vad jag skrattade åt. Han tyckte kanske att vi redan var på icke svensk mark?

Hemlisar? Inte med mig inte!

När jag var liten avskydde jag när de vuxna pratade ett annat språk (läs: engelska) i min närvaro för att jag inte skulle förstå vad de pratade om. Hemlisar. Saker jag inte fick veta något om. Med tiden, speciellt utomlands, har jag insett att det är praktiskt att kunna prata ett annat språk om man inte vill att alla runtomkring en förstår vad man säger. Och naturligtvis använder vi oss av det även på hemmaplan, så att inte alvin klein ska förstå allt vi säger.

Trodde vi. Fram tills ikväll...

Pappa V frågade mig på engelska "Who shall bring him to bed?" - och innan jag hann reagera på frågan svarade alvin klein själv: han tittade på mig och pekade på sin pappa. Sedan skrattade vi alla tre.

Även morten gross gör framsteg: nu rullar han runt från rygg till sidan och sedan snabbt till magläge. Men - om man ska tro vad barnläkaren på tremånaderskollen sa, så vänder han sig inte frivilligt utan bara "råkar" rulla runt, typ "trillar-liggandes-och-hamnar-på-magen".

För att bara "råka hamna på magen" tycker jag att han gör det alldeles väldigt ofta, ser ut att ta sats och skrattar när han väl ligger på mage. Om och om igen.

morten gross nu ännu större

I tisdags var morten gross på tremånaderskollen, den s.k. U4 (= undersökning nummer 4 av hans utveckling). Då vägdes och mättes han, och jag blev, fast jag bär omkring på honom dagarna i ända och ser att kläderna blir mindre och mindre, onekligen förvånad.

Vikt: 6540 gram. (Det hade vår våg hemma redan antytt.)
Längd: 65 cm!!!

Dvs morten gross har gått upp tre kilo sedan minsta vikten (dagen efter han föddes) och växt hela 12 centimeter. Han har blivit jättestor!

Men, om jag jämför med storebrors viktuppgång och tillväxt vid tre månaders ålder så verkar allt vara normalt igen. För alvin klein hade vid den tidpunkten också växt 12 cm och dessutom gått upp hela 3,8 kg, alltså mer än fördubblat sin vikt!

De har visst bråttom att bli stora...

jättestressigt

Ja, ibland ter sig livet hemma med två små barn som jättestressigt. Speciellt om man inte får sova riktigt på natten (och det är inte bebisen utan den större som väcker mig). Hur som helst måste alvin klein ha lärt sig att saker och ting kan vara jättestressiga. För när han åt sin gröt ikväll sa han plötsligt:

- Men, att äta gröt är jättestressigt!
- Är det stressigt? undrade jag. Varför då?
- Jo, för det droppar så. (Han spillde nämligen mjölk när han åt).
Och så fortsatte han:
- Macka är bättre att äta. Det droppar inte.

Det ska jag komma ihåg. Att mat som kladdar och droppar nog kan stressa det lilla barnet.

Annars utvecklar sig alvin klein till en liten historieberättare. Han berättar ofta för oss saker som "när jag var liten" och vad han gjorde då (som om han inte är liten längre?) eller vad han gjorde när han var mamma, pappa etc.

Imorse såg han att stegen stod i sovrummet och ville naturligtvis klättra upp på den, vilket ju är förbjudet. Då började han berätta för mig att han har köpt en barnstege, som han har köpt i en barnstegsaffär, men barnstegen är av trä och har gått sönder och nu måste han laga den.
Om jag säger att vi ska gå och köpa bröd kanske han berättar att han har varit och köpt bröd redan, och när vi sedan är på väg till affären för att köpa bröd, så protesterar han milt med att han har ju redan köpt bröd, "sa' jag ju!"

Lillebror morten gross berättar också gärna för oss, fast vi förstår inte ännu vad han säger. För ett par dagar sedan började han vända sig från rygg till sidan. Ikväll låg han i sin lekhage (som vi äntligen har fått ner från vinden) och plötsligt hade han vänt sig från rygg till mage! Inte illa, med knappt tre månader!

som fisken

Det är inte alltid alvin klein vill sova middag nuförtiden. Vilket är synd, för när han inte har sovit middag är han oftast väldigt trött och gnällig på eftermiddagen. Och då kan man inte göra något roligt med honom. Som i torsdags (min födelsedag alltså), då åkte morbror B och jag (och morten gross) iväg för att gå på guidad tur genom en gammal borg i närheten. Och alvin klein fick stanna hemma med pappa V, för han var så jättetrött att han inte orkade någonting. Och det var han naturligtvis mycket ledsen för.

Idag skulle vi gå till zooet i närheten. Men först skulle vi sova middag eller åtminstone vila en stund efter lunchen. Och alvin klein ville inte sova utan istället lyssna på musik i sitt rum och vila på sängen. När han något senare hörde mig, kom han ut ur sitt rum och sade:

- Mamma, jag har sovit!
- Jasså, så bra, svarade jag.

Och så lade alvin klein till:
- Men jag blundade inte! Jag sov som fisken! och så skrattade han.

Sedan åkte vi till zooet.

mina vackra blommor:

muuuh!

Dagens roligaste kommentar:
- men mamma, du är ju gräs!
- ?
- Och jag är en ko!

och så började kon (alvin klein) tugga på gräset (min gröna stickade tröja).

Fniss! Det var svårt att hålla sig för skratt!

En som gärna skrattar, eller åtminstone ler mot en, är morten gross. Nyligen låg han och skrek i sin säng (vilket inte händer så ofta) och när jag kom fram till honom slutade han genast gråta och log sitt allra sötaste leende. Ikväll lyckades jag natta honom efter ett par försök genom att sitta och hålla hans lilla hand. Hans ögonlock blev tyngre och tyngre, men han tittade lite då och då på mig som för att försäkra sig om att jag var kvar - och log. Söt!

En som däremot grät straxt innan han somnade ikväll var alvin klein. Han ramlade mot elementet i sitt rum och slog i örat. Det blev alldeles blått och måste ha gjort jätteont. Stackarn.

Mitt lillfinger känns iallafall bättre idag, alltid något!