alvin klein

Nu har vi fått en plats - alvin klein ska börja på dagis i februari. Han blev glad när jag berättade men jag tror nog att han kommer att sakna sin dagmamma och barnen där. Att han inte kommer att gå dit något mer har han nog inte förstått än. Nåja, vi får väl se.

Dagisplatsen blir naturligtvis en omställning - för mig! Eftersom han bara har en plats fram till kl. halv ett utan lunch innebär det att jag på något vis måste fixa lunch till honom VARJE dag! Hjälp!

Men på onsdagar har jag en kurs med morten gross (se nedan) fram till klockan ett, så då ska vår granne hämta alvin klein, eftersom grannflickan också ska börja på samma dagis med samma tider. Det är lite praktiskt tycker jag.

Min onsdagskurs vill jag ju inte släppa taget om så lätt. Då träffar jag andra mammor och deras bebisar som alla är ungefär lika gamla som morten gross. Vi är i ett varmt rum (27°C) och bebisarna är nakna. Låter det skumt? Näe, helt naturligt. Bebisarna lär sig att röra på sig bättre när inga kläder är i vägen. Och det är spännande att titta på andra bebisar (för bebisen alltså). Vi mammor får veta hur vi kan bära omkring på våra bebisar på olika sätt och så får vi massor med tips hur man kan göra spännande leksaker till de små.

Det var på den kursen som morten gross började vända på sig (från rygg till mage, senare även åt andra hållet) för första gången. Det var där han började lyfta rumpan upp i vädret, trycka på med fötterna och "ploga" med huvudet.

"Plogen" körde han med häromdagen igen. Då hade jag lagt honom på mage på madrassen som ligger bredvid alvin kleins säng. Jag vände mig om för att plocka fram ett par byxor som jag skulle sätta på morten gross. Plötsligt hörde jag honom gråta, men gråten lät så... hmmm, långt bort?

Då hade morten gross kört "plogen" och hamnat med huvudet under alvin kleins säng och låg inklämd mellan sängen och madrassen! Det var inte lätt att få ut honom därifrån, det kan du tro!

Dockan Bobo får visa hur morten gross låg:


aj då!

Han klarade sig dock med en liten skråma på huvudet. Jag fick en adrenalinchock och darrade fortfarande minst tio minuter senare. Han lugnade ner sig snabbare än jag, men jag har inte sett honom göra plogen igen sedan dess, så han kanske lärde sig något av det hela...