språkligt

För bara några månader sedan började alvin klein använda "babytecken" väldigt flitigt och kunde ta efter de tecken vi gjorde snabbt. Nu när han har hunnit fylla ett och ett halvt år försöker han prata allt mer. På både svenska och tyska.

Förvisso så låter många ord likadana fortfarande (ba = banan, baa'a = barnvagn, pä = päron, pa = äpple...) och vi får gissa oss till vad han vill (om han inte kombinerar ordet med babytecken, förståss).

Och vissa ord är en blandning av svenska och tyska. Som teee = tå/Zeh. Många ord är mer enstaviga fast långdragna, som paa'a = panna. Ibland saknar orden vokal helt, som när alvin klein ser en buss = bffff ("s" är svårt att uttala). Och andra ord låter likadana, som mormor, morfar, farmor och farfar, de uttalar han ibland så att det låter som vovve.

Men han blir överlycklig när man förstår honom. Och när jag nattade honom ikväll lät önskelistan på godnattvisor så här:
1. bäää (bäbä vita lamm)
2. ajaja bfff (trollvisan, "ho ajajajaj buff")
3. ksss (visan om två katter på ett tak)

Mitt i nattningen talade han om för mig vilka kroppsdelar han och jag har, typ ö'a (öga), öha (öra), am (arm), bäh (ben). Och så pannan, med en liten berättelse därtill:

paa'a - bang! - tpappa - ajaj, nej nej!

Vilket betydde: jag slog i pannan när jag trillade nerför trappan, det gjorde ont, det får man inte göra! (Detta hände i onsdags, nu är det söndag och bulan ser inte längre så hemsk ut).

Det kroppsliga är förresten väldigt spännande just nu: han är inte bara en övertygad navelskådare (!) utan verkar ha kommit in i kissochbajsåldern, för han kommenterar både det ena och det andra glatt: ksss, prrrt.

Men de ord som används mest är nog ändå mamma, pappa och Aaj (eller Aajv eller ibland Aajin).