imperativ!

PS: vi har en ny systemkamera!

Nu skulle jag kunna skriva om allt som har hänt senaste veckan (Pappa V har varit i Japan o kommit hem igen, under tiden har vi haft besök av en väninna till mig och alvin klein har haft en svensk barnvakt för första gången och vi har hunnit med två zoobesök på en vecka...) men nu ville jag skriva om något helt annat, som hans språkliga utveckling. Som språkvetenskapare tycker jag det är speciellt intressant.

Idag handlar det som överskriften säger om imperativ, dvs verbformen man uttrycker en uppmaning med. Jag kan ärligt talat inte säga hur alvin klein bildar imperativ på tyska, men på svenska blir imperativen väldigt korta.

Så bad han mig häromdagen att öppna en tub åt honom:
- Öpp!

Men första gången jag insåg att det var ett imperativ det handlade om, hörde jag bara:
- Vat! Vat, mamma!
Då låg jag och vilade mig på sängen och alvin klein ville att jag skulle läsa en bok för honom. Först förstod jag inte alls vad han tjatade om, men eftersom han (som de flesta småbarn) ofta uttalar "k" som ett "t" översatte jag "vat" till "vak" och sedan insåg jag att han menade "vakna"!

Jag antar att han bildar dessa imparativformer efter andra, enstaviga som "sov" eller "ät", vilket han nog hör lite oftare.

Att han är rätt medveten om språk märker jag tex när han byter mellan tyskan och svenskan, beroende på vem han pratar med. Som när han kom in i sovrummet häromdagen och sa något på tyska - när han såg att det var jag och inte hans pappa som var där, upprepade han samma mening på svenska.

Eller när han "rättar" prepositionen jag använt, tex "nej, inte på sängen, i sängen!"

Om jag upprepar det alvin klein sagt men i korrekt form frågar han ofta typ "hästen? inte hästet?". Och det gör han även på tyska.