i obalans

När alvin klein fick sin första spruta, gallskrek han i minst tjugo minuter. Innan sprutan hade en läkare sett honom och sagt att han var sååå söt att hon skulle köpa honom direkt om han vore till salu (vilket han ju inte är. Men vi funderade en kort stund på att hyra ut honom...). Efter sprutan kom läkarn förbi igen när alvin klein gallskrek som värst och jag försökte lugna honom. Då sa hon att han är ju tom söt när han skriker.

Jag höll inte riktigt med henne då. Jag skulle inte hålla med henne nu heller. Idag var en sådan dag, då alvin klein gallskrek för minsta lilla grej - eller för ingen (för oss synbar) anledning alls. Då tycker man inte att han är söt, man tänker på helt andra saker.
Som att man inte vill höra massa gnäll, inte orkar kämpa emot, och helst av allt vill säga upp sig som mamma/pappa. Men det går ju inte. Och egentligen vill vi ju inte det. Egentligen.

Men faktum är att det har varit allt annat än roligt de senaste veckorna. Alla slags rutiner har kastats omkull. alvin klein har inte ätit ordentligt, sedan har han somnat först jättesent på kvällen och ibland vaknat desto tidigar på mornarna. Därav en gnällig alvin klein. De senaste dagarna har han dessutom haft problem med magen (inga detaljer). Vi gissar sedan flera veckor tillbaka att han kommer att få nya tänder, men än så länge har det inte hänt något. Och så fortsätter vi kämpa på. Och tittar varje dag om det inte har kommit någon ny tand. För då borde väl allt bli som vanligt igen, eller?