365 dagar

365 dagar - så gammal är morten gross nu! Ett år har gått sedan alvin klein blev storebror. Bloggen har naturligtvis handlat mer och mer om lillebror och kanske allt mindre om alvin klein. En naturlig och självklar utveckling, skulle jag nog vilja säga.

Oj vad tiden har gått fort, vad roligt och vad jobbigt det har varit. Syskonkärlek och rivalitet. Mycket att göra och lite sömn. Speciellt den senaste tiden har jag inte fått sova mycket på nätterna när morten gross vaknat och inte velat somna om igen. De första gångerna det hände var en ny tand på väg eller de som hade kommit ut växte så det knakade. Men sedan verkade det mer som om han hade blivit van vid att vakna på natten och vaknade just därför. Klockan halv fyra på natten helst. Därför har jag inte orkat skriva den senaste tiden, jag har varit för trött.

När vi var i Sverige tog morten gross sina första stapplande fem, sex steg utan att hålla i sig. Sedan blev han förkyld och la in en paus i gåförsöken på två veckor. Plötsligt, när vi var på barnkalas med ett par barn som är ett år äldre än morten gross, gick han tio steg. Bara sådär. Sedan pausade han igen ett par dagar. Och plötsligt går han. Stapplar fram med armarna utsträckta åt sidorna. Med världens leende. Eller gapskratt. Härligt.

Han är en liten klättrare, vilket han har bevisat de senaste dagarna: igår var jag i köket och morten gross lekte i vardagsrummet. När jag kollade till honom hade han klättrat upp på storebrors stol (tripp-trapp). Jag bar ner honom därifrån och han klättrade genast upp igen och ställde sig upp på sittbrädan. Suck. Idag var vi i sandlådan på utebadet och han gjorde som de större barnen: klättrade uppför stegen (fem pinnar) upp till rutschkanan och ställde sig och väntade tills jag hjälpte honom att kana ner. Jag stod naturligtvis bakom honom när han klättrade uppför stegen, men han klarade att ta sig upp där helt själv.

Och imorgon fyller han ett år!