Glad påsk!

tand nr 2 har kommit!





Glad påsk önskar morten gross och världens sötaste påskkärring!

Hej igen! Vi har kommit hem från en skön kortsemester i Frankrike. Vi var fem dagar i Alsace (Elsass), frivilligt inhägnade i en "park" med skog, bondgård, jättelekplats och äventyrsbad. Barnvänligt som bara den. Dock inte så vänligt mot plånboken, men vi bodde i en liten bungalow med eget kök och kunde rå oss själva och njuta av franska livsmedel som vi inhandlade på våra utflykter utanför den lilla semestervärlden vi bokat in oss på.

Det var ett koncept som jag hitills ärligt talat inte har hört talas om innan och som jag var väldigt skeptiskt mot. Men facit är: helt okej. Och det är bara trettio mil från oss (motorväg nästan hela vägen), så det är inte heller långt att åka.

En något vattenskygg alvin klein protesterade varje gång vi skulle duscha innan och efter badet men tjöt av glädje i vattnet när jag lekte karusellen med honom och när han fick "rida" på sin pappas rygg och på så vis simma iväg med honom genom strömt vatten och till utebassängen.

Vad morten gross tyckte om vattnet var lite svårare att lista ut. Hans skeptiska min och sammanbitna mun tydde på att han tyckte det var konstigt, men han gillade att plaska med handen på vattenytan. Karusellen gillade han också. Men oftast räckte det med fem till tio minuter i vattnet.

Badet var barnvänligt - eller snarare bebisföräldravänligt: i ombyteshytterna fanns det delvis skätbord med bälte som man kunde spänna fast bebisen i (fast morten gross kunde ta sig ur det) och det fanns både matstolar och lekhagar att sätta bebisen i. Praktiskt.

Det var ju inte första gången som morten gross var hemmifrån, vi har ju varit bla i Sverige med honom. Men lite rädda var vi ändå för hur han skulle sova på främmande ort. När alvin klein var i precis samma ålder som morten gross var vi också på semester och jag minns mest de första nattningarna på ny ort (vi var på tre olika ställen) - en mardröm på flera timmar...

Men med morten gross var det inga problem! Han delade rum med alvin klein, och det verkade han trivas med. Så nu prövar vi det hemma med (äntligen!).

En annan sak som vi bävade för: bara några dagar innan semestern började morten gross få sin första tand. Vi tänkte tillbaka på hur det var när alvin klein fick sina mjölktänder, hur jobbigt det var för honom (och för oss) varje gång. Men morten gross klarade även detta utan större problem: han sov liiite sämre natten till lördag än vanligt, på lördag morgon var han gnällig och ville inte äta. Man fick inte försöka känna efter i munnen med fingret (nyfiken jag), då bet han ihop läpparna och vände bort huvudet. Och så lördag eftermiddag kände jag plötsligt någonting pyttelitet vasst i undre tandraden framtill.

Den första tanden har kommit ut så pass mycket nu, efter en vecka, att man kan se något vitt när han skrattar. Mycket mer än så är det inte. Och i morse var han gnällig och ville inte äta igen - är nästa tand på g redan?

I väntan på mer njuter vi av våren som plötsligt blev väldigt varm - den varmaste på 80 år här - och har inlett grillsäsongen, njutit av 25 grader plus i solen och beundrar alla blommande tulpaner i trädgården. Och alvin klein säger att det är sommar och springer omkring barfota på fuktiga gräsmattan :-) så då måste det väl vara det.

vaddå sova?

morten gross tuggar gärna på snören (inklusive sladdar)

När morten gross var ungefär tre veckor gammal sov han nätterna igenom. Det var en lyx som inte alla spädbarnföräldrar förunnas. Det visste jag naturligtvis om men även att det kan ändras när som helst. Det har ändrats nu. Jag kan inte ens längre säga sedan när det är så, men numera brukar morten gross vakna åtminstone en gång per natt. Ibland runt tvåtiden, något oftare vid mellan klockan tre och fyra. Ofta tjugo över fem på morgonen.

Ibland somnar han om snabbt igen. Typ stoppa nappen i munnen och sov. Ofta står han upp i sängen innan jag ens har reagerat på att han är vaken (han sover fortfarande i sovrummet, i egen säng). Då kan det vara svårare att få honom att somna om igen. Utan för mycket protester som väcker alvin klein och Pappa V. Oftast somnar han om bredvid mig, hans lilla hand i min.

Men ibland vill han inte somna om alls, som natten till igår. Han vaknade straxt före klockan tre. Låg klarvaken bredvid mig och babblade, och försökte krypa ifrån mig. Fick lite mjölk att dricka, det brukar hjälpa, men inte den här gången. Det gjorde honom nog bara ännu piggare. Det dröjde till straxt efter klockan fyra innan han somnade om igen.

Inatt sov han bättre, men vaknade redan klockan sex och tyckte att natten var förbi. Han höll precis på att somna om igen när alvin klein vaknade och kom in i sovrummet. Då blev han klarvaken igen, så klart.

Ikväll trodde jag att morten gross skulle somna snabbt, speciellt som han vaknat så tidigt och inte sovit mycket alls under dagen (han blev ju väckt stup i kvarten, den stackarn). Men morten gross var på strålande humör och tyckte att jag hellre skulle busa med honom. Han reste sig i sängen och skrattade bara när jag försökte få honom att ligga ner igen. En sån liten busunge! Emellan varven försökte jag göra något annat och gick bla in i badrummet en kort stund. När jag kom ut därifrån hörde jag musik ur sovrummet. Musik? Pappa V höll på att natta alvin klein, så vem spelade musik i sovrummet, där morten gross precis skulle sova?

Jo, det var naturligtvis DJ morten gross. Han hade fått tag i fjärrkontrollen och satt på radion, där det just spelades allt annat än lugnande godnattmusik. I sin säng stod morten gross och rockade.

Han somnade tillslut.

Då sov redan storebror alvin klein, i sin nya brandbilssäng som Pappa V har byggt. Hitills har han ju haft sin bebissäng, som nu morten gross får, och alvin klein verkar så liiiten i sin stoora säng. Men han sover gott i den.

zebra med mango

Det har firats "Fasching" här - även känt som karneval. På alvin kleins dagis hade de faschingfest i måndags och alla barn fick komma dit utklädda. Jag hade egentligen en hel vecka på mig att hitta på något som han kunde klä ut sig till, men det var inte så lätt. Speciellt inte eftersom jag aldrig hann åka iväg till någon affär där man kanske hade kunnat köpa något roligt. För vi har inte direkt mycket utklädningskläder hemma.

Men så i lördags var det stor basar för barnkläder och leksaker och då hittade jag iallafall en kostym till alvin klein:







Det var ett sött lejon vi skickade iväg till dagis på morgonen. När han kom hem berättade lejonet glatt att han hade ätit zebra med mango.

Jag undrar bara vems barn det var?



En som inte alls tyckte att lejonet var läskigt var morten gross. Han vet ju ännu inte om att man ska bli rädd...

Däremot tycker morten gross det är jätteläskigt när jag tar fram näsdropparna (koksaltlösning) till honom. Han är som vanligt förkyld. Med mycket snuva och hosta den här gången. Och varje gång jag försöker snyta honom eller ge dropparna vrider han sig bort från mig, slår med armarna, skriker PROTEST! Stackarn. Jag måste ju...

Annars lär sig morten gross just nu ordet "nej". Det är det mamma säger när han närmar sig vitrinskåpet i vardagsrummet. Då lyfter mamma upp morten gross och placerar honom på lekmattan igen. På två röda är morten gross framme vid vitrinskåpet igen, tittar förväntansfullt upp på sin mamma och ler: ska hon säga det där ordet igen? Ska hon lyfta upp mig igen?

Och gör han inte det så står han gärna och håller i sig någonstans, släpper med ena handen och vrider sig om för att se vad som är bakom honom. Han ramlar inte så ofta längre, även om det händer.
Andra favoritsysselsättningar morten gross har just nu är att banka (med bara handen på alla slags ytor, på elementet, med skedar, leksaker, plåtburkar på parkettgolvet osv), tugga på snören av alla slag (vilket inkluderar sladdar) och riva sönder våra tidningar och reklamblad och tugga i sig pappret. Undrar om han tycker det är gott?

Jag skulle nog föredra zebra med mango!

det är "en sån där dag" idag...

Idag var en - du vet, sån där dag då det mesta verkar bli annorlunda än man tänkt sig. Eller helt enkelt blir fel. Men samtidigt har vi haft tur i oturen i det mesta.

Som att ena hjulet på barnvagnen gick sönder. Men som tur var lossnade det inte, för det hade inte varit kul med två barn plus all mat jag precis hade handlat i.

Som att den superfina läslampan som Pappa V gjort till mig gick sönder. Men som tur var var det bara en liten men viktig del av lampan som lossnade och inte ramlade ner i golvet, för då hade vi kanske inte kunnat laga den så lätt.

Som att morten gross i sin iver att nå allt längre upp drog i en blomblad som hängde ner över hyllkanten och drog ner blomman med kruka och allt.
Som tur var landade blomman uppochner på morten gross' huvud.
Som tur var kunde jag bara lyfta bort krukan från morten gross' huvud - den gick inte sönder och morten gross gjorde inte illa sig på den.
Som tur var hann inte morten gross äta upp något av blomjorden.
Och jag antar att det var tur att jag inte hade hunnit vattna blommorna än, för det är lättare att få bort torr blomjord än blöt från ett litet barn, kläder, böcker, leksaker, matta, etc.
Som tur var hade vi inte heller dammsugit i vardagsrummet på ett par dagar så att det ändå var dags att göra det (och som tur är kan man ju dammsuga upp torr blomjord).
Som tur var hade vi inte hunnit bada morten gross igår (det gjorde jag nu, men alvin kleins hjälp).
Som tur var hade vi bomullspinnar hemma så att jag kunde få bort resten av jorden ur morten gross' öra.

Nej, det var inte det enda som hände idag, resten lämpar sig inte för publicering. Det bästa jag kan göra nu är att gå och sova, så att ingenting mer kan hända. Go'natt!

ett dagisbarn och en naken bebis

alvin klein leker gärna brandman och har järnkoll på en brandmans utrustning


styr morten gross brandbilen?

Nu har alvin klein gått på dagis i tre veckor. Han har stannat hemma en dag pga han klagade över halsont på morgonen (det hade vi allihopa), och en dag för att åka till Svenska kyrkans barnträff som vanligt istället.

Hans "dagisfröknar" har turats om att vara sjuka, så det har varit en vuxen som tagit hand om upp till 25 barn (fast "chefen" och de andra kollegorna hjälper till så gott de kan). Så det är inte så konstigt att barnen inte har varit ute varje dag, vilket de ska vara varje dag, eller ens fått ha gymnastik, vilket ska ske varje tisdag. Det är bara att hoppas att dessa första tre veckor var ett stort undantag och att det blir bättre från och med nu på den fronten.

Annars verkar alvin klein trivas. En fördel är att två grannflickor som han känner från tidigare är i hans grupp, plus en pojke som alvin klein gick på gymnastik med för över ett år sedan. Och nej, jag har inte vant mig än vid att laga mat varje dag och se till att ha den färdig innan hämtning klockan 12. NEJ! ALDRIG!

Det skulle jag ju inte ens hinna, speciellt inte på tisdagar och onsdagar, för då har jag ju sport och "nakenbebiskursen" med morten gross.

"Nakenbebiskursen" heter oficiellt något annat (pekip), och innebär att bebisar (tillsammans med en förälder - oftast mamman...) träffas från att de är ca sex-åtta veckor gamla med jämgamla bebisar i ett rum som är härligt varmt, runt 27°C. Och så är bebisarna nakna. Inte mammorna. Utan störande kläder och blöjor lär sig bebisarna att röra sig bättre och de njuter av värmen. Och de får en massa spännande leksaker att undersöka. Och mammorna kan prata med varandra. Och jämföra sina bebisar, för det gör man ju, automatiskt. Men vi pratade redan vid första träffen om att vi inte ska låta det gå över någon slags tävling. Och nu är detta mer aktuellt än någonsin.

För morten gross är yngst i gruppen och den första som kryper, sitter (mycket rak i ryggen och läääääänge) och reser sig upp (och står och håller i sig med bara en hand). Usch vad jag skryter och är mallig! Och så har vi bebisen som inte utvecklas alls lika snabbt som sina jämnåriga pga av ett litet och nyligen upptäckt hjärnfel. Vars föräldrar börjar ställa in sig på att ha ett barn med funktionshinder. Handikapp.

Det känns orättvist. Och ändå kan jag inte sluta att glädjas åt morten gross - och naturligtvis alvin kleins - framsteg i vardagen. Kanske just därför?

Jag är glad åt våra fina killar! Det är inte alltid lätt (tänker på alvin kleins små skrikattacker som kan vara i över en timme, avundsjuka mot lillebror och plötsliga saker han gör som att kasta en leksaksbil av metall rakt i ansiktet på mig - kindbenet ömmar fortfarande!), men det kompenseras av en oftast mycket gosig treåring som berättar roliga underbara fantasifulla historier för oss och en sjumånaders bebis som nästan alltid på gott humör och gärna skrattar när han ser storebror. Vår lilla solstråle. Låt inga mörka moln dyka upp på din himmel!


tjoho! Här går det undan!

lustigt sagt

Ett par lustiga alvin klein-kommentarer så här emellanåt:

Häromdagen var jag förkyld och hade ont i halsen. Naturligtivs ville alvin klein att jag skulle läsa en bok för honom men jag förklarade med hes röst att det inte gick för jag hade tappat rösten. Det tyckte nog alvin klein lät konstigt och ville hjälpa mig. Han böjde sig ner, låtsades plocka upp någonting från golvet som han gav mig och sa:

- Här är din röst igen mamma. Sedan böjde han sig ner igen och gav mig någonting mer:

- Och här är ditt tålamod också.

Ja, jag brukar liksom tappa tålamodet, ibland...

Tidsbegrepp är svåra att förklara för ett litet barn (iallafall om man inte har mycket tålamod, haha). När jag numera säger någonting till alvin klein, typ pratar om nånting som vi gjorde för ett halvår sedan eller liknande och säger att "det var för längesedan", så protesterar han:

- Men mamma, för länge sedan fanns det inga människor!

Vad ska man svara på det?